Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik - De hufvudsakligaste råämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÅÄMNEN.
351
makt och anseende andra skrået; i början af det
följande seklet funnos der redan mycket betydande
blekerier, och 50 år senare voro väfvarna omkring
700 till antalet. Utom lin förarbetades äfven
bomull och silke från Italien. Bård- och bandväfvare
funnos redan 1403. Bekant är, att en tysk furste-och
grefveätt, Fugger, har en augsburgisk väfvarmästare
till stamfader, och den kolossala rikedom, som denna
slägt förvärfvat genom sina handelsföretag, bekräftas
af det yttrande, som Karl V skall ha fält, då Paris’
klenodsamling förevisades honom: »Jag har der hemma
i Augsburg en linneväfvare, som kan betala allt det
der med klingande mynt.»
Hvilken vigt man äfven i andra länder tillade
väfvaryrket, bevisa bäst de ansträngningar, man
gjorde för att höja det och fullkomna så väl dess
förfaringssätt som de till förarbetning begagnade
råämnena. I 16:e århundradet införde man i Spanien
från Afrika merinofåren, hvilkas korsning med andra
gaf upphof åt de fina ullsorter, som föranledde
Tyskland och Frankrike att i förra århundradet med
så mycken ifver egna sig åt merinoafveln; 1789 egde
Frankrike på 10 millioner får omkring l million sådana
förädlade djur. Silkesodlingen infördes i Frankrike
af Frans II; 1685 hade Lyon redan omkring 12000
sidenväfstolar, och vid slutet af förra århundradet
frambragte Frankrike omkring 17000 centner silke till
ett värde af vid pass 28 millioner kronor. I Tyskland
tog sidenindustrin mot slutet af 17:e århundradet en
liflig fart; i synnerhet kraftigt utvecklade hon sig
i Berlin, der man 1777 tillverkade för omkring 3 200
000 kronor sidenvaror.
Ett långt mäktigare inflytande på spinningen och
Väfningen fick dock bomullen, som man redan i
17:e århundradet började odla i Amerika. Hennes
framalstring i massa, afsättning och förarbetning
ha ombildat de sociala, politiska och ekonomiska
förhållandena i stora riken, utbredt en ny odling
öfver hela verldsdelar, men äfven uppammat Slafveriet,
denna mensklighetens skamfläck, främjat vetenskap
och slöjd, utbredt rikedom, förbättrat de fattigas
vilkor, men deremot äfven uppväckt krig, af hvilka
vi för några år sedan sett det blodigaste slutadt,
kort sagdt framkallat hvälfningar af den väldigaste
art. Men vi måste afbryta vår korta inledning; mången
lucka skall det följande fylla.
Vända vi oss nu till den första af de begge
hufvuddelarna af vårt ämne, spinningen, blir det
ändamålsenligast att börja med en öfverblick af de
råämnen, som dervid användas.
De hufvudsakligaste råämnena finnas enligt sakens
natur endast inom djur- och växtrikena. Väl gör man af
metalltråd väfnader af utomordentlig finhet, glaset
låter utspinna sig till ytterst fina och böjliga
trådar, som äfven kunna sammanväfvas, men någon annan
användning än möjligen till prydnader torde metall-
och glastråd svårligen finna vid beklädnaden, ty vi ha
väl på utställningar sett briljanta fruntimmershattar
och västtyg af glas, men ingen, som burit dem. Förr
förfärdigade man väfnader äfven af asbesttråd, som
utan tvifvel voro Oförbränneliga, men för öfrigt
visst ej hade något rekommende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
