Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Garnets haspling, sortering och inpackning - Mekanisk ullspinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK ULLSPINNING.
389
Hvar och en af dessa bundtar innehåller ett antal
knippen, som efter garnets finhet bestå af fem till
tio härfvor. Af finare garn från n:r 60 äro nästan
alltid 30 härfvor packade i ett knippe.
Mekanisk ullspinning. Efter den närmare
framställningen af den mekaniska bomullsspinningen,
till hvars utveckling äfven ull- och linspinningen
på maskin slöt sig och jemte den förra gick vidare
framåt, måste vi i korthet redogöra för den senares
tekniska olikheter, och det redan derför, att på
kontinenten ylle- och linnefabrikaten äro de äldsta
och så mycket vigtigare, som äfven råämnet är ett
eget alster.
Vi ha redan förut omnämt de olika sätt, hvarpå
fårullen användes till de två hufvudslagen af dylik
spanad och väfnad, till dem af kard- och kamull,
och det återstår nu att skildra förberedningen för
spinningen och förloppet dervid.
Så väl den till kard- som den till kamgarn använda
och mestadels redan på fårens kropp tvättade ullen
sorteras efter den mycket olika godhet, hon eger på
olika kroppsdelar af fåret. Man åtskiljer vanligen
följande sorter: super-elekta, elekta, prima,
sekunda, tertia, qvarta o. s. v. eller betecknar
den stigande godheten som (7-, B-, A-, AA- och
AAA-u\\. Vid Norrköpings fabriker benämnas de olika
ullsorterna i hundratal, såsom ir>/00 den gröfsta,
1G/00, 18/oo> 2°/oo °- s- v- till och med 40/00 den
finaste. Anledningen härtill är gammal och härrör
troligen af någon öfverensstämmelse mellan antalet
varpändar i ett stycke kläde och den dertill lämpliga
ullens finlek.
Det första förarbetet börjar med fabrikstvätten,
hvarigenom ännu vidlådande svett och fett
aflägsnas genom urin, såpvatten eller alkaliska
lösningar m. m. Dertill sluter sig ofta ullens
färgning. Härefter begagnar man sig af en lika
beskaffad luckringsinaskin som för bomullen, den
s. k. vulfen eller plysen, hvars cylinder af 22/3
till S1^ fots diameter på den yttre omkretsen, liksom
ock de fyra listerna på den omgifvande kåpans insida,
eger skarpa tänder.
Då sedan en följd af år den sydamerikanska
laplataullen fått en ofantlig användning inom
ylleindustrin, men hon hade den stora olägenheten,
att mellan fibrerna satt insnärjd en mängd mycket
små fröhus af tistlar och andra växtlemningar,
som fore spånaden måste aflägsnas, hade detta
förhållande framkallat de s. k. ströplysarna eller
echardonnöserna, af hvilka de belgiska äro de
förnämsta. Dessa hafva utom de vanliga plysarnas
taggcylindrar en s. k. kamvals, som fasthåller
ullen, medan andra refflade valsar, strökastarna,
med hvinande hastighet bortkasta växtlemningarna
utan att likväl förmå rubba den af valsens kamblad
fasthållna ullen, som på baksidan borttages genom en
hastigt roterande borstcylinder.
För att ullhåren skola blifva mera lättredda, så att
de vid kardningen mindre sönderslitas, och för att
tillika lätta det följande utdragandet till en tråd
gör man genom indränkning med fett och olja ullen
smidigare, för hvilket ändamål man allt efter hennes
finhet tar 10 till 20 skålpund olja till 100 skålpund
ull och låter till oljans fullständigare fördelning
den dermed fuktade ullen ännu en gång gå genom vulfen
eller en s. k. inoljningsplys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
