- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
419

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är en väfnad?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HIST01UK.

419

varpändar eller ock slutligen af en enda, i vågformiga
eller ormlika bugter fortlöpande tråd, då genom
mångfaldiga egendomliga slingningar sammanhängande
öglor eller maskor uppkomma.

Till förfärdigande af väfnader användes sedan lång tid
tillbaka den vanliga väfstolen, som till en början
var af den största enkelhet och för många enkla och
släta väfnader är det ännu, men under tidernas lopp
för mönster-och konstväfnader utvecklat sig till
ett mycket sammansatt maskineri. Från det gamla Rom
ha vi qvar afbildningar af väfstolar och dertill
hörande redskap, af hvilka vi i fig. 474 och 475
återgifvit några.

Bland de lemningar efter pålbygnadsbyar, som man
påträffat i många af Schweiz’ och Italiens sjöar
o. s. v. och som häntyda på en sannolik ålder af
flera tusen år, förekomma äfven väfnadsstycken af
en så konstrik sammansättning (fig. 472, 473), att
man länge trodde, att dessa slöjdalster härledde sig
från folk på en långt högre odlingsgrad och endast
genom handelsförbindelser kommit i pålbygnadsfolkens
ego. Man har emellertid lyckats eftergöra sådana
alster med väfstolar, som motsvara den i fig. 474
afbildacle romerska,



Fig. 472, 473. Stycken af väfnader från
pålbygnaderna.

och vi torde således kunna antaga, att dylika
redskap varit i bruk hos inbyggarna i dessa
märkvärdiga vattenbyar. Denna förmodan vinner
ännu mera sannolikhet derigenom, att man bland
pålbygnadsruinerna påträffat alldeles samma
genomborrade sten- och lerkulor, af hvilka romarna
på sina väfstolar begagnade sig för att hålla den
lodräta varpens särskilda delar (gäng) spända.

Till de äldsta anordningarna för tillverkningen af
väfnader höra i alla händelser de, som inderna ännu i
dag använda och hvarmed de frambringa sina underbara
väfnadsalster. Det mekaniska är i dessa inrättningar
ännu mycket underordnadt; det mesta beror på det
uppdrifna handlaget. Men deri ligger också orsaken
till, att det indiska väfveriet ej sjunkit ned till en
blott mekanisk handtering, utan förblifvit en konst,
såsom väfveriet öfver hufvud under forntiden.

Den indiska väfstolen (fig. 476) utlnärker sig
genom sin påfallande enkelhet, och sannolikt väfva
nutidens inder med alldeles samma redskap, som deras
förfäder redan för årtusenden sedan begagnat. Efter
beskrifningar består deras väfstol blott af två valsar
eller bommar af bamburör och två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:18:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free