Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är en väfnad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
VÄFNINGEN.
Fig. 474. Fornromersk väfstol.
skaft. Redskapet, hvarpå inslaget är upplindadt,
tjenar på en gång till skottspole och slagbom; det
har derför formen af en stor nätnål, som är något
längre än hela tygbredden. Denna enkla apparat uppslår
väfvaren under något skuggrikt träd, vid hvars rot
han gräfver ett hål för sina fötter och nedre delen
af skaften och utspänner sedan ränningen (varpen,
kettingen), sedan han med i gräsvallen nedslagna
pinnar fäst de båda bommarna på behörigt afstånd från
hvarandra. De Öfre skaften med deras lyftarmar fäster
han på någon lämplig gren; på de undre deremot knyter
han en snara, hvari han
sticker foten och som sålunda ersätter trampan. Varpen
upprullas ej, utan utspännes till hela sin längd
på gräset, hvarför ock regnväder ofta afbryter hans
verksamhet. Om aftnarna bär han åter väfredskapen in
i sin lilla koja.
Hos oss skulle ett dylikt enkelt väfveri redan
i väderleksförhållandena ha en förtretväckande
fiende; men ännu mer än dessa ha uppfinningsbegäret
och behofvet att skafla sig något mera varaktigt
fullkomnat väfverktygen. I vesterlandet voro spinning
och väfning hufvudsyselsättningarna inom hus, och i
äldre tider spans och väfdes så väl husbondfolkets
som tjenarnas hela beklädnad af lin och hampa, som
de sjelfva odlat. På Karl den stores tid funnos på
de större godsen särskilda bygnader, der qvinnorna
spunno, väfde och sömmade. Jemte lärft väfdes äfven
ylletyg i stor mängd, och båda dessa slöjdgrenar
fingo, sedan det borgerliga lifvet i städerna
utvecklat sig, en allt större betydenhet. Många
nederländska och tyska städer kommo derigenom till
stort välstånd.
Ylle- och klädestillverkningens början går tillbaka
till det åttonde århundradet. Som hennes vagga
torde kunna anses de af friserna bebodda och genom
sina vidsträckta hedar för fårafveln lämpliga
nordholländska provinserna, i synnerhet städerna
Kempten, Zwolle, Deventer, Ziitphen m. fi. Snart
utbredde sig detta yrke, som företrädesvis blef en
stadshandtering, till andra nederländska orter och
uppnådde i 14:e århundradet sin högsta blomstring i
Gent, Briigge, Löwen, Utrecht m. fl. De på denna tid
i synnerhet af de oroliga klädesväfvarna anstiftade
fejder och resningar gåfvo anledning till oupphörliga
utvandringar, hvarigenom ylleväfveriet spreds till
nedre och mellersta Rhein, till Donau, Brandenburg,
Sachsen och ännu längre bort. Dessa oroligheter och
fejder voro äfven orsaken till, att denna mycket
vigtiga nederländska yrkesgren i femtonde århundradet
började allt mer gå tillbaka.
Då på denna tid spinning och väfning skedde för
hand, låter det förklara sig, huru det var möjligt,
att en så stor del af befolkningen i flera af
Fig. 475. Fornromersk skottspole.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
