Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bomningen - Inredningen och uppsnörningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvarifrån han sedermera öfverföres till
garnbommen. Bomningen må ske för hand eller medelst
bomkrona, måste hon dock alltid utföras mycket
långsamt, emedan man derigenom hastigare upptäcker
afslitna ändar och friktionen emellan dem minskas. På
det att nu de särskilda garnhvarfven på bommen
alltid måtte likformigt utfylla honom och bilda
en jemn yta samt de af redkammens tänder bildade
öppningarna försvinna, måste redkammen oupphörligt
föras fram och åter, liksom man, för att bredden
af de påbommade ränningslagren med den tilltagande
diametern måtte blifva något mindre, måste gifva honom
en småningom tilltagande sned riktning, så att hans
egen bredd derigenom blir mindre och den genomlöpande
varpen smalare. Vid den påbommade varpens slut,
då inredningen och anknytningen eller för silket
drejningen vidtaga, inskjutas i de omknutna skelen
anknytningsspröten.
Inredningen och uppsnörningen. Efter bomningen följer
ett arbete, som egentligen tillhör väfstolen, nämligen
inredningen eller varpändarnas passering genom
solfvens eller skaftens öglor och mellan väfskedens
rör samt uppsnörningen eller skaftens förbindande
med tramporna. Inredningen igenom solfven verkställes
med solfkroken, men inredningen i väfskeden åter af
två personer med skedkroken. Den ena af de arbetande
sitter bakom redskapen och lemnar ändarna i ordning
till den andra, som fattar dem med kroken och
drar dem igenom. Fig. 484 visar förfaringssättet
vid detta arbete, som för det mesta förrättas af
flickor. Solfkroken är en med ett skaft försedd 6–7
decimaltum lång metalltråd, som i främre ändan är
tillplattad och genom en sned inskärning bildad i
form af en hake. Skedkroken är en 5–6 tum lång och
5 linier bred messingsplatta, som på sin främre ända
likaledes är tillspetsad och försedd med en skåra.
Det mödosamma arbetet med inredningen kan alltid
insparas, om den nya väfven i skeden står fullkomligt
lika med den föregående. Man afklipper då från varpen
den del, som ej afses för väfning (drummen),
strax bakom redskapen och förenar dennas garnändar
med den nyas genom anknytning eller på silke genom
drejning (snoning mellan fingren) och drar medelst
drummen den nya varpen fram mot bröstbommen så
långt, att han kan fästas vid denna eller vid den
längre ned liggande tygbommen. För detta ändamål
afdelas de från slagbommen nedhängande garnändarna
till knippen om l till 2 tum af varpens bredd och
sammanknytas. I alla öglorna inskjutes nu en käpp,
som sedan inlägges i spåret på tygbommen och fästes
vid denna med snören. Stundom knytes på ett afstånd
af l tum från den första knutraden ännu en dylik rad
och emellan dessa drages ett snöre, eller ock förenar
man med knutarna två starka trådar, som medelst
snören fästas vid ett i bröstbommens spår inlagdt
spröt. Man kan äfven fästa ett stycke buldan vid
tygbommen och förena denna med knutarna, som förut,
genom i zigzag gående snörningar.
Trampornas uppsnörning vid de undre skaftkäpparna
och de öfres förening genom remmar eller snören,
som löpa öfver små rullar eller en vals,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
