Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register / 436 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kypertartade väfnader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varpändän röra sig nedåt, den tredje och fjerde uppåt, vid
andra skottet den andra och tredje nedåt, den första
och andra uppåt och slutligen vid fjerde skottet den
fjerde och första nedåt, den andra och tredje åter
uppåt. Efter samma regel delar sig den sexskaftade
kyperten i tre varpändar uppåt och tre nedåt. Denna
kypert kallas dubbelt rätsidig, emedan han på begge
sidorna har fullkomligt lika utseende. Skaftens
antal måste derför alltid vara ett jemnt tal.

Den fjerde kypertarten förutsätter, att det med det
erforderliga skaft- och trampantalet lika antalet
varpändar, hvars minimum är fem, alltid måste dela
sig i två olika delar. Så t. ex. gå vid väfning af
en femskaftad dylik kypert vid första skottet det
första och andra skaftet med sina varpändar nedåt,
det tredje, fjerde och femte uppåt, vid andra skottet
det andra och tredje skaftet nedåt, det fjerde,
femte och första uppåt, vid tredje skottet det tredje
och fjerde skaftet nedåt, det femte, första och andra skaftet uppåt
o. s. v. På samma sätt kunna dylika sex-, sju-,
åtta- och flerskaftade kyperttyg åstadkommas. Några
skafttal lemna ännu flera omvexlingar; så t. ex. kan
talet 7 delas i 5 + 2 eller 4 + 3 och talet 8 i 6 +
2 eller 5 + 3. Fig. 486 visar en femskaftad ensidig
inslagskypert.

Fig. 486. Femskaftad inslagskypert.

Af det nu sagda är tydligt, att kypertväfnader förete
mera glans och täthet än lärftartade tyg, och detta
så mycket mera, ju mera fritt och mindre bundna varp-
eller inslagsändarna ligga. Kypertsnörningarna äro
visserligen mycket mångfaldiga och kunna genom omvexlingar och
sammanställningar till antal ännu mycket mera
ökas, det oaktadt arbetar dock hvarje varpända
alltid efter samma regel, blott ett skott före
eller efter sin närmaste granne, hvaraf följer,
att alla bindningsställen få en diagonal riktning. I
jemförelse med lärftsförbindningen medger det mindre
antalet bindningspunkter en större täthet (tjocklek
och tyngd) hos tyg med samma garnfinlek. Den på
olika sätt föränderliga randformen ger kyperten ett
behagligt utseende och tillåter användning af ett
sämre inslags- eller varpgarn, allt efter som man
genom fritt liggande varp- eller inslagsändar vill
ge tyget dess utseende.

Bland ränningskypertarna kunna af
kardullsväfnader nämnas de under åtskilliga namn
förekommande buckskin och _kasjmirtygen, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>