Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tramp- och dragarbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAMP- OCH DRAG ARBETE.
439
kommande solfraderna kallar man tillsammans
harnesk. Alla lodräta snören, dragsnören, som lyfta
harnesksolfven, gå igenom ett vågrätt liggande bräde,
drag- eller harneskbrädet, och äro nedtill belastade
med 6-8 tum långa jerntrådar eller ett mindre bly-
eller jernlod, för att solfven skola hållas spända
och efter lyftningen åter falla ned.
Från tramparbetet skiljer sig dragarbetet äfven
derigenom, att vid det senare skelet endast bildas
genom lyftning och ej tillika genom samtidig
neddragning af varpändarna. Skelet blir derför
ej heller så högt, som om skaften delade varpen i
öfver- och underskel. Häri ligger orsaken, hvarför
skelbildningen genom kontermarsch vid många väfnader
är att föredraga och hvarför man för att öka skelets
höjd lägger varpen omkring V3 af skelhöjden under
horisontalplanet. Om de varpändar, som genom dragning
lyftas, skola bilda mönstret eller bottenväfven,
är allt efter mönstret och väfnadens beskaffenhet
mycket olika; för att underlätta arbetet följer
man dock dervid alltid gerna den regeln, att vid
väfning af större mönster, hos hvilka antalet
af de på mönsterfiguren kommande varpändarna är
större än antalet af dem, som höra till bottnen,
den senare lyftes uppåt och figuren bildas på den
undre sidan. Fordrar figuren åter ett mindre antal
varpändar, föredrager man att lyfta dessa, så att
rätsidan kommer uppåt. På sidenvaror ligger rätsidan
alltid nedåt, och på sådana väfnader, der inslaget
bildar mönstret, är det ofta fallet.
För att nu hos så väl mönstret som bottnen åstadkomma
den erforderliga bindningen kunna ej alla varpändar,
Fig. 488. Kontermarsch.
som tillhöra mönstret eller bottnen, lyftas eller
lemnas orörda eller tvärt om, utan en del af
garnändarna, som bilda mönstret, förblir orörd och
en del af bottengarnet lyftes i öfverskelet eller
tvärt om. För detta ändamål kan man, förutsatt att
mönsterändarna sjelfva äro enkla, genom dragningen
eller harnesket binda dem genom lyftning, hvarför
bindningspunkterna i mönsterteckningen eller patronen
måste införas, eller ock kan denna bindning ske
genom skaften (grundskaften), liksom fallet är
vid damastväfning. Grundskaften ha sin plats mellan
harneskredskapen och slagbommen, och deras solf måste
ha långa öglor, på det de genom snörena uppdragna
varpändarna må kunna obehindradt lyftas. Så snart
nu medelst harnesket samtliga mönsterändarna blifvit
upplyfta, höjas genom det uppåtgående grundskaftet för
bindningens skull bottenändarna ännu ett stycke och
neddrages af det nedgående skaftet den redan upplyfta
mönsterändan åter till underskelet, hvarefter inslaget
kan ega rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
