Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färdigbildadt. Enligt samma naturliga logik stanna äfven idéer till nya uppfinningar
i sitt embryotillstånd, ända tills tid och omständigheter blifvit gynsamma för
deras utveckling och betydelsen af det, som först syntes ovigtigt, blifvit
fullt insedd. Äfven på symaskinen eger detta sin fulla tillämpning. Första
iden till en sådan och de första försöken till hans förverkligande tillhöra Europa,
men först i en långt senare tid under helt andra förhållanden och i det
aflägsna Amerika kom en symaskin verkligen till stånd.
Kasta vi en blick på den nu varande symaskinens föregångare, finna vi
i tyska källor uppgifvet, att en sådan redan 1755 skall ha blifvit uppfunnen
af en tysk, vid namn Weisenthal. En engelsman, Duncan, skall 1804 ha
erhållit patent på en tambur- eller kedjesömsmaskin. I Wien sökte en
skräddare, Madersberger, som i början af innevarande århundrade mycket
syselsatte sig med denna uppgift, vinna sitt mål genom två med öga i udden
försedda nålar, som skiftevis gingo fram och tillbaka genom tyget och bildade
trådslingor, i hvilka sedan andra invecklade inrättningar ingrepo. Denna
maskin, som för öfrigt blott var afsedd för täckstickning, finnes ännu att bese
i polytekniska institutet i Wien. Andra ville arbeta med tvåuddiga nålar,
som hade ögat i midten och liksom hos nutidens symaskin utdrogos med
tänger. Sådana efterhärmningar af handarbetet, dervid tråden för hvarje sting
måste i hela sin längd dragas genom tyget, kunde emellertid ej tillvinna sig
uppmärksamhet, då de i jemförelse med sömnad för hand knapt medförde
någon tidsbesparing. Först i Amerika kom man till den öfvertygelsen, att
man ej finge efterhärma handsömnaden, utan med symaskinen äfven måste
uppfinna nya symetoder.
Emellan 1830 och 1850 meddelades i Frankrike, England och Amerika
öfver 30 patent på symaskiner, bland hvilka blott en enda, utförd af en fransk
skräddare, vid namn Thimonnier, visade sig ega någon praktisk betydelse.
Denna maskin arbetade med virknålar och sydde vanlig entrådig tambur- eller
kedjesöm. Thimonnier var på 1820-talet en fattig obemärkt skräddare i S:t
Etienne i Frankrike. Vårdslös i drifvandet af sitt yrke och af ett öfverspändt
väsen, var han ur stånd att förvärfva något och nedsjönk allt mer i
fattigdom. Äfven med hans förståndsförmögenheter stod så illa till, att han
allmänt ansågs för litet vriden. Detta hindrade honom dock ej att falla på den
mycket förnuftiga tanken att vilja uppfinna en symaskin. Södra Frankrikes
fabrikanter ha för sed att låta den qvinliga befolkningen på landet verkställa
en mängd sömnads- och broderiarbeten, och denna omständighet ledde
skräddaren på hans ide. Utan tillgångar och utan bistånd bygde han i fyra år på
sin maskin, fick honom 1830 färdig och erhöll patent derpå. Maskinen var
utförd i trä. En Ingeniör, Braunier, som fick se maskinen och genast insåg
hans värde, tog skräddaren med sig till Paris, der ett bolag för
tillgodogörande af patentet snart kom till stånd under firma Ferrand, Thimonnier,
Germain, Petit & Comp., och 1831 kunde man vid Rue de Sèvres se en verkstad,
der 80 maskiner af trä ständigt voro syselsatta med förfärdigandet af
uniformer. Men ännu samma år fick verkstaden en ända med förskräckelse. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
