Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parisiska arbetarna sågo i den nya maskinen endast en inrättning, som hotade
att taga brödet från dem och deras familjer, och till Thimonniers verkstad
störtade en hotande och beväpnad skara, som sönderslog alla hans maskiner
och tvang honom att fly. Ej långt derefter dog Braunier; de andra
bolagsmännen drogo sig undan, och den stackars skräddaren var åter försatt på bar
backe. 1834 återvände han till Paris; han hade förbättrat sin maskin och
ville nu genom mottagande af sömnad söka bereda sig utkomst. Detta
slog emellertid fel, och Thimonnier nödgades slutligen med symaskinen på
ryggen vandra den långa vägen tillbaka till hemorten. För att under resan
skaffa sig lifsuppehälle måste han förevisa maskinen som en märkvärdighet.
Efter så sorgliga erfarenheter skulle man väntat, att uppfinnaren gifvit
sin sak förlorad. Långt derifrån. Thimonnier grep sig åter an och förfärdigade
några nya maskiner, till hvilka han med största svårighet fann köpare. Men
1845 började hans utsigter ändtligen ljusna; en hr Mognin ingick i bolag med
honom och försträckte penningar för anläggande af en maskinfabrik.
Maskiner tillverkades till ett pris af 35 kronor, och det såg ut, som skulle affären
komma att löna sig. År 1848 arbetade dessa maskiner med 300 sting i
minuten och kunde sy i hvad ämne som helst från muslin till skinn. I stället
för trä användes jern. Sistnämda år blef emellertid hela företagets dödsår.
Februarirevolutionen krossade alla förhoppningar, och båda bolagsmännen sågo
sig fullkomligt ruinerade. Thimonnier sålde sitt engelska patent till ett bolag
i Manchester för en ringa summa och sände 1851 sin bästa maskin till
verldsutstäliningen i London, men för sent för att få honom mottagen. Slutligen,
efter tretioåriga strider och missräkningar, dog han 62 år gammal i det
yttersta armod. Men medan den arme skräddaren på detta sätt gick under med
sin uppfinning, utbildade sig i Amerika symaskinen efter en ny, bättre princip,
och 1846 erhöll Elias Howe sitt patent, hvilket gjorde honom till millionär.
I Amerika gafs första iden till tamburmaskinen af Morey och
Johnson, och Gibbs utbildade honom sedermera till den nu varande
kedjesömsmaskinen med en tråd. Denna maskins betydelse är likväl, som bekant, af
mera underordnad art; vigtigast äro de maskiner, som ersätta en god handsöm.
Bland uppfinnare i denna riktning möta vi först namnet på amerikanen
Walter Hunt, som 1834 i New-York utförde en maskin med skyttel. Hunt är
sålunda en bland dem, som kraftigast bidragit till symaskinens utveckling,
ehuru han ej kan anses som dess förste uppfinnare. Han insåg likväl ej hela
fruktbarheten af sin ide, utan afstod från dess genomförande. Emellertid blef
det af honom öfvergifna arbetet några år senare åter upptaget af Elias
Howe, en mekanisk arbetare i Boston och, vare sig nu att han kände sina
föregångares arbeten eller ej, af honom lyckligt utfördt. Howe kom, enligt
egen uppgift, 1841 på den tanken att förfärdiga en symaskin. Begagnande
sig af nålar och andra små hjelpmedel, som kunde medföras i fickan, gjorde
han under sina fristunder försök, tills hans ideer slutligen funnit den rätta
formen och han med främmande hjelp sjelf kunde börja utförandet af en
maskin, hvaraf det första exemplaret, en skyttelmaskin, 1845 blef färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
