Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tarmsträngar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TARMSTRÄNGAR.
553
de italienska fåren, såsom ej lämpliga för
ullproduktion, redan i de första åren kommer under
slagtarknifven. Strängfabrikanterna lida således
aldrig brist på godt material af passande ålder,
hvilket dessutom betalas högt. Till qvintar användas
de utsöktaste tarmar af sådan finhet, att tre kunna
hopsnos till en sträng. Utom Italien lemna endast
lyonfabrikerna tretrådig vara, hvartill de små
fårraserna i några sydfranska trakter lemna dem
materialet; i anriat fall gör man dem tvåtrådiga
eller, som parisfabrikanterna, klyfyer tarmarna på
längden och förarbetar dessa band i stället för hela
tarmar. Den största franska fabriken i denna väg
är Savaresses i Paris, hvilken årligen förarbetar
tarmarna efter 800 000 får.
I Italien börjar nedslagtningen af lammen vid
påsktiden; djuren ha dock vid denna tid ännu ej
blifvit utsläpta på bete och äro tillika ännu allt
för unga, hvarför de strängar, som fås af dem,
ej duga, oaktadt de till utseendet ha den renaste
kristallglans. Man igenkänner lätt dessa strängar
derpå, att ytan ej kännes fullt slät, utan något
sträf. Under tiden från juni till september fås den
bästa varan; längre fram bli tarmarna för grofva till
qvintar och duga nu endast till de gröfre numren;
dock förstår man äfven i Italien konsten att klyfva
tarmarna. Vid årets slut upphör all strängtillverkning
för att vid påsktiden åter begynna.
Det vigtigaste vid strängtillverkningen är en
ytterst sorgfällig beredning af tarmarna, innan
de hopspinnas. Blott tunntarmen begagnas. Liksom
den yttre huden, består äfven tarmskinnet af tre
lameller, af hvilka de båda yttersta bortskafvas,
emedan endast den mellersta är brukbar. Tarmarna
måste derför i vatten undergå ett slags macerations-
eller jäsningsprocess, hvarigenom de yttre sidorna bli
så pass upplösta, att de kunna bortskafvas. Sedan de
strax efter slagtningen blifvit tömda och rengjorda,
brukar man i Italien lägga dem 24 timmar i friskt
vatten, som ofta måste ombytas.
I den savaresseska fabriken i Paris läggas tarmarna
12 till 15 timmar i macerationskärl af stengods,
der de utsättas för inverkan af en långsamt
genomflytande vattenström af 25° värme, hvari
derefter ett tvätthjul i 5 timmar arbetar. Under varm
väderlek kan macerationen företagas i fritt rinnande
vatten, hvarvid hon likväl ofta nog för italienarna
misslyckas.
Upptagna ur macerationsvattnet, läggas tarmarna på ett
bräde och befrias genom tryckning och skafning med ett
trubbkantigt knifblad från den inre slemmiga hinnan;
den yttre afdrages i form af band och bearbetas
i Paris af piskfabrikanter m. fl. Den återstående
mellersta hinnan underkastas derefter den egentliga
beredningen, som består deruti, att hon behandlas
med i början svag och småningom allt starkare
alkalisk lut. I Italien använder man vindraf, hos
Savaresse vindraf, försatt med potaska, och på andra
ställen endast potaska. Under tiden gå tarmarna eller
strängtrådarna väl sina tjugu gånger genom arbetarens
händer, då de, för hvar gång de upptagas ur ett
lutbad och flyttas i ett starkare, hvilket vanligen
sker en gång om dagen, med en viss pressning dragas
mellan en öfver tummen trädd messingsfingerborg och
pekfingret för att befrias från vidhängande orenhet
och på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
