Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ALLMÄNNA VÄLSTÅNDET OCH LAGSTIFTNINGEN.
565
skattningsåtgärder. Men fatta vi ordet arbete
i dess vidsträcktaste betydelse, kan man säga,
att det i kapitalet icke är egendomen, utan blott
dess afkastning, dess arbetsprodukt, som beskattas,
och då man måste antaga, att hvar och en med sina
krafter, de må nu vara kroppsliga eller andliga eller
värdeting, arbetar sig till inkomst, måste äfven under
förutsättning af en viss medelafkastning dessa olika
förvärfsmedel beläggas med afgifter. Huru vida detta
i hvarje särskildt fall låter rättvist genomföra sig,
så att skattebeloppet noga motsvarar afkastningen,
är åter en annan fråga, hvars lösning oupphörligt
syselsätter och säkert allt framgent skall syselsätta
nationalekonomerna.
För att rättvist och billigt fördela skattebidragen
har man sökt utjemna olikheterna i taxeringen
derigenom, att man på de mera gynnade lagt en ny
afgift, i det man antingen beskattat en endast
af dem förbrukad artikel eller höjt en redan
befintlig förbrukningsskatt. Bostädernas storlek,
antalet fönster, ridhästar och hundar, vexlar,
kuponger, tidningar, spritdrycker, cigarrer,
spelkort o. s. v. ha på detta sätt blifvit föremål
för beskattning, .och genom införande af dylika
indirekta, d. v. s. ej af inkomstens belopp naturligt
och sig sjelfva bestämmande skatter har efter hand en
bygnad af den mest intrasslade beskaffenhet blifvit
hopflickad.
Att folken i de råa tiderna, då de betraktade
hvarandra nära nog som fiender, funno sin fördel vid
att låta hvarandra fylla sina behof, är förklarligt
nog. Som betalning for att de läto en främling, som
ville färdas genom deras område, behålla egendom
och lif, upptogo stater, kommuner och enskilda
godsegare af honom afgifter, bestående i vägumgälder,
flodtullar, lejdpenningar och under hvad namn allt
dessa prejerier skylde sig. I tullbeskattningen har
denna inrättning ända till våra dagar bibehållit sig,
ehuru staterna så till vida skyddat sig mot hvarandra,
att hvad en stats medlemmar på ena sidan måste betala
af samma stat å den andra sidan som gengäld utkräfves
af andra staters invånare, och ehuru utgifterna för
tullarnas upptagande äro af fullkomligt ofruktbar
natur. Genom tullarna får ingen stat någon inkomst,
som ej hans egna medlemmar förut måst i utlandet
betala med en ofta ännu högre summa. Det oaktadt
bibehåller sig denna indirekta beskattning i de
särskilda länderna, emedan % staten väl tager, men ej
betalar tull och de skattdragande ännu ej kommit till
klar insigt om, huru det i sjelfva verket förhåller
sig med detta sätt att betäcka statens utgifter. På
ett och annat ställe har visserligen detta invecklade
system blifvit genom handelsfördrag förenkladt, men
det fortlefver ännu i full kraft, ty endast mellan
några få stater ha tullskrankorna fallit, dem till
största fromma, såsom industrins utveckling i Schweiz
och tullföreningen visar.
Äro ut- och införseltullar nödvändiga för att anskaffa
en del af skatterna? Denna fråga kan, i allmänhet
taget, besvaras med ett afgjordt nej. Men tullarna
ha ju ofta äfven en annan uppgift, den nämligen att
utestänga täflan från utlandets sida, hvilket måhända
arbetar under gynsammare förhållanden öfver hufvud
eller åtminstone för ögonblicket genom det stora för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
