Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SLUTBETRAKTELSE.
sin lilla vrå, att de föllo öfver hvar och en, som
genom förbättringar i yrket hotade deras monopol
eller genom uppfinningar af större betydenhet sökte
inkräkta på området för deras afsättning. Huru skall
väl det framåtsträfvande snillet kunna bevara lust
och kärlek till sina experiment och forskningar,
om det för sina upptäckter i stället för erkännande
endast skördar otack, hat och förföljelse!
Den nyare tidens lagstiftningar kunna ej helt och
hållet göra sig oberoende af den kortsynthet och
den sjelf mördande egennytta, som ännu här och der
beherska den stora mängden; genom friare ekonomiska
inrättningar söka de dock betrygga det ostörda
utbjudandet af arbetsalster af alla slag och göra
dermed framåtskridandet de vigtigaste tjenster. Der
fri täflan råder, der sörjer och måste hvar och en
sörja för, att han med sina tillverkningar ej blir
efter. Han riktar sin uppmärksamhet på, att hans
varor till mängd och godhet ha företräde framför
alla andra, och med bemödandet att begagna sig af
teknikens nyaste hjelpmedel och vetenskapens nyaste
erfarenheter förena sig sjelfständiga försök att finna
något bättre. Sedan bosättningsrätten ej längre är
begränsad, kan uppfinnaren åt sig uppsöka den för
tillgodogörandet af sin ide lämpligaste orten och,
om det första valet ej var det rätta, utan allt för
stora svårigheter utse sig en gynsammare plats för sin
tillverkning så väl som för införskrifvandet af sina
råämnen och sin afsättning. Räntans inskränkning till
en viss sats, som ej får öfverskridas, skulle endast
i det fall kunnat anses lämplig, om den kapitalsökande
tillika fått säkerhet för, att han äfven alltid kunde
påräkna att mot denna räntefot erhålla de summor, han
behöfde. Som bekant, ha ockerlagarna aldrig kunnat
uppfylla denna fordran, och på samma sätt ha äfven
liknande inrättningar på andra områden hemfallit
åt förgängelsen.
I allmänhet och så godt som utan undantag har
staten visat god vilja att med sin lagstiftning
hjelpa och befrämja den ekonomiska utvecklingen,
qm också ej alltid de härför valda medlen varit de
lämpligaste. Hufvudsaken är och förblir dock det
allmänna välståndets utveckling på egen hand ur
sig sjelft, och i underbart harmonisk samverkan
ingripa här dess förnämsta faktorer i hvarandra,
i det den enas blomstring framkallar en kraftigare
växt hos den andra och omvändt den senast stärkta
återverkande förhjelper den förra till en hastigare
uppblomstring. .Utan näringar i vidsträckt bemärkelse
ingen handel, men har den senare mognat till någon
betydenhet, utgör han genast det kraftigaste
stödet för det alstrande arbetet. Ur praktiken
utvecklar sig först tekniken som vetenskap för att
sedermera med sina läror tjena till vägviserska åt
praktiken. Utan arbete skulle kapitalbildningen öfver
hufvud varit omöjlig; nu mera är under förändrade
alstringsförhållanden tillvaron af kapital ett af de
första vilkoren för ett fruktbärande arbete. Först
en högre odling kunde bringa rättsstaten till stånd,
men å andra sidan är det statens uppgift att med sina
lagar och inrättningar befrämja en högre odlingsgrad
hos sina medlemmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
