- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
571

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MASKINARBETE OCH FABRIKSVÄSEN.
571

Hos ingen tid låter detta alla krafters ingripande
uti hvarandra bättre uppvisa sig än hos vår
egen, hvilken man, måhända ej fullt träffande,
i motsats till natural- och penningsystemets,
kallat kreditsystemets period. Denna benämning är
ej särdeles lycklig derför, att olikheten mellan
bytesartiklarna i de tre systemen i förhållande
till andra väsentliga olikheter endast spelar en
underordnad rol, om också i de tre bytesperioderna:
byte mot andra naturalster (naturalsystemet), byte
mot penningar (penningsystemet) och byte mot löfte
om penningar (kreditsystemet) principiell ligger ett
betydande framsteg.

Varualstring, maskinarbete och fabriksväsen. Långt
djupare gående äro olikheterna i varualstringen
och de derutur utvecklade handelsförhållandena,
såsom de utbildat sig genom öfvergång till en
alstring i massa. Slöjdfliten har blifvit inledd
på andra banor; sedan länge är det ej mera endast
det ortliga behofvet, utan verldsmarknaden, hon gör
till föremål för sina spekulationer. Medan man förr
endast frambragte det, som man sjelf förbrukade,
har nu mera nästan ett omvändt förhållande inträdt:
man tillverkar, hvad man ej sjelf behöfver, och
medan man inom en viss särskild artikel sörjer för
hundrades och tusendes behof, äro å andra sidan
hundrade och tusende syselsatta att sörja för våra
egna mångfaldiga behof. Denna till det högsta drifna
arbetsfördelning var en skapelse af fabriksväsendet
och fann i maskinernas fullkomnande ett utomordentligt
kraftigt hjelpmedel. De begge höra ihop.

Maskinen gagnar derigenom, att han spar mera arbete
eller möda, än som behöfves till hans framställande
eller drift. Han tjenar ej blott till att i en
viss riktning öka den menskliga kraften (motorisk
maskin), utan utför äfven sina arbeten, om än under
menniskans ledning, med en viss egen sjelfständighet
(arbetsmaskin). Maskinen arbetar ej blott billigare än
den menskliga arbetskraften, utan äfven uthålligare,]
ofta jemnare, ej sällan sparsammare i förbrukningen af
arbetsmaterial. Slutligen möjliggör han äfven arbeten,
som hvarken i afseende på den erforderliga kraften
eller den utomordentliga snabbheten eller säkerheten
och finheten skulle af menniskan kunna utföras med
samma grad af fulländning.

Redan de drifkrafter, menniskan efter" hvarandra
användt för maskinerna, utgöra ett intressant blad
för sig i odlingens historia. I forntiden voro
slafvar och husdjur de första maskinernas motorer,
sedermera användes vattnets och vindens kraft, nu
mera spelar värmet i alstringen och utvidgningen
af ångan hufvudrolen. Vatten och vind voro vida
att föredraga framför rörelsen genom lefvande
drifkrafter, emedan deras arbete fås så godt som
för intet och det rinnande^ vattnets rörelse tillika
är en oupphörligt fortgående. Värmet deremot låter
oupphörligt omsätta sig till hvarje grad af kraft,
om det också ej fås alldeles utan kostnad. Dess
arbete är derför ej blott oafbrutet, utan kan äfven
i afseende på styrka helt och hållet inrättas efter
behofvet för tillfället. Dess användning är dessutom
ej som vattnets eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:22:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/6/0581.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free