Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det tyska hanseförbundet - De nederländska städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 HANDELNS OCH
SLÖJDFLITENS UTVECKLING.
England, der hanseaterna, liksom i Novgorod och
Bergen, hade kontor och en lång tid voro lika
allsmäktiga som i Skandinavien, förmådde ej heller i
13:e och 14:e århundradena ännu göra något bruk af
råämnen, ty det fram-bragte sjelft endast sådana:
ull, tenn, hudar, och oberedda väfnader, men erhöll
deremot från hansestäderna utländska slöjdalster,
i synnerhet ylle-, linne-och metallvaror, tågvirke,
stockfisk, vin m. m.
Det fans dock ett land, der hanseaterna funno en
öppen nmrknad för de nordiska varorna och mot
dem kunde tillbyta sig en hel mängd artiklar,
som norden saknade. Detta land var Nederländerna,
Rheins, Maas’ och Schel-des mynningsland. Dit kommo
likaledes italienarna med de indisk-arabiska varorna,
i synnerhet peppar, kanel, ingefära, kardemumma,
olja, socker, bomull och silke, bomulls- och sidentyg
o. s. v., äfvensom med södra Europas natur-5 och
slöjdalster: olja, sydfrukter, glas, papper, speglar,
vax, guld- och Silfvertråd, fisk, fina kläden,
bomull, sidenväfnader och vapen. Der sågos ock
fransmän och spaniorer, hos hvilka odling och slöjd
vunnit insteg och som till den allmänna marknaden nu
medförde sina ännu visserligen få artiklar: hafssalt,
vin och sydfrukter.
De nederländska städerna. Det var företrädesvis på
Flanderns och Bra-bants förnämsta stapelplatser,
som hanseaterna och italienarna utbytte nordens och
söderns varor mot hvarandra. Vägen öfver hafvet var
dem nämligen mera i smaken än den öfver Alperna,
hvilken gick genom många herrars områden och der
man var utsatt för oupphörliga tullprejerier
och plundringar af röfvaradeln. Verldshandeln
är företrädesvis sjöhandel, och denna förlade nu
sin hufvudort från Medelhafvets till Atlantiska
hafvets kust, till det under frihandeln blomstrande
Br lig ge, hvilket äfven, stpdt på en betydande
inhemsk slöjdnit, dref en liflig aktiv handel. Hit
fördes den engelska ullen, här utstälde den hastigt
uppblomstrande nederländska ylleindustrin, hvilken i
de idoga flandriska och brabantska städerna syselsatte
hundratusentals arbetare, sina varor och köpte för
dem ull, spanmål och alla jordens lyxvaror, hit
förde slutligen tyskarna, hvilka i Rhein med dess
många bifloder egde naturliga och beqväma vägar till
Nederländerna, vestphaliska linneväfnader, rheinskt
vin, nürnbergska leksaker och metallarbeten, vejde
och andra färgstofter.
Så blef Briigge redan i 13:e århundradet genom
omständigheternas gunst, sitt förträffliga läge och
den framsynta blicken hos sina furstar, grefvarna af
Flandern, hvilka, i motsats till det då öfver allt
herskande brandskattnings-och plundringssystemet,
gåfvo handeln full frihet och i sitt lands
uppblomstring sågo sin egen fördel, nederlagsorten
för alla Europas och Asiens varorr mötesplatsen,
der alla Europas köpmän träffades och utbytte de
olika ländernas alster. Ingen annan marknad i verlden
kunde då hvarken i varulagrens fullständighet och
storartade omfång eller i omsättningens lätthet och
snabbhet mäta sig med den nederländska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
