Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det britiska sjö- och handelsväldets begynnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett stort antal europeiska stater läto förmå sig
att afsluta fördrag, som gåfvo Englands fabrikanter
och köpmän stora fördelar. Vi ha sett, hvilken stor
vinst den nordiska handeln drog af förbindelserna
med Ryssland. De engelska köpmännen fikade efter
ännu större förmåner och erhöllo äfven sådana i
rikt mått. De derifrån hemtade råalstren betalade de
med egna slöjdvaror och drefvo dessutom handeln på
czarernas riken uteslutande med egna fartyg.
Portugal hade redan 1703 genom methuenfördraget
gifvit England rätt att införa engelska varor till
lägre tull, än andra länders fabrikat betalade,
hvaremot England förband sig att vid införseln af
portugisiska viner gynna dessa framför de franska.
Under krigen med Frankrike slutligen bemäktigade sig
engelsmännen värdefulla franska kolonier i Amerika,
såsom Canada, Kap Breton och flera Vestindiska
öar. Spanien, som indrogs i Frankrikes ruin och
likaledes förklarat England krig, förlorade Gibraltar
och flera vigtiga besittningar. Englands sjömakt
växte under dess mångåriga segerrika strider om
öfvervigten till sjös slutligen till den grad, att
ingen annan flagga erbjöd handeln så stor säkerhet
som den britiska. Vid det sjuåriga krigets slut var
England i sjömakt lika öfverlägset sina medtäflare
och motståndare Frankrike, Spanien och Holland som
redan förut i omfattningen af sin handel. Herraväldet
inom verldshandeln och på hafvet öfvergick till det
stolta öriket, och parisfreden 1763 beseglade denna
maktöfverflyttning.
Ett kort afbrott i dess segerbana vållade affallet
af dess nordamerikanska kolonier, hvilka, trötta
vid moderlandets förmynderskap och medvetna af sina
egna krafter, afskakade Englands välde och i det
krig, som af denna anledning utbröt, understödda
af Englands outtröttliga motståndare Frankrike och
Spanien, efter hårda strider slutligen tillkämpade
sig sjelfständighet. Dock var denna skilsmässa i sig
sjelf mindre känbar än de oerhörda krigskostnaderna,
äfvensom de rubbningar, Englands handel led
derigenom, att de neutrala makternas flagga, i
synnerhet Hollands, Danmarks, Sveriges, Preussens och
hansestädernas, under kriget bemäktigade sig en del
af den engelska sjöhandeln. Ehuru de nordamerikanska
staterna skyndat sig att anknyta handelsförbindelser
med de öfriga europeiska nationerna, voro dock banden
mellan dem och moderlandet allt för fasta och djupt
rotade att kunna så lätt lösas. Tvärt om utspann sig
snart emellan de båda staterna en långt mera storartad
och fördelaktig handelsförbindelse, än förut någonsin
egt rum.
Men alla förluster, England lidit genom långvariga
krig i tre verldsdelar, ersattes hundrafaldt genom
den oerhörda tillväxt, dess slöjd erhöll genom
fullkomningarna inom maskinväsendet under de sista
årtiondena af det förflutna seklet. Införandet
af ångmaskinen samt den mekaniska spinningen och
väfningen framkallade inom bomulls-, ylle- och
linnemanufakturerna en omhvälfning, som småningom
sträckte sig till näringsväsendets alla grenar.
Englands ylle-, bomulls- och linnevaror, dess
metall-, glas- och sidenarbeten, dess papper, tvål
o. s. v. sökte och funno nu väg till alla verldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
