Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det britiska sjö- och handelsväldets begynnelse - De europeiska kontinentalstaternas framsteg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marknader och slogo genom sin billighet och sitt goda
arbete alla täflande artiklar ur brädet. Verldshandeln
mellan Asien, Amerika och Europa drog sig allt mer
till de engelska marknaderna, som nästan uteslutande
försåga dessa verldsdelar med sina tillverkningar, på
samma gång de höllo Europa till hända de transmarinska
alster, de derför tillbytt sig.
Ännu en gång måste England med sin outtröttlige
motståndare Frankrike kämpa på lif och död
om öfvermakten till sjös, då Napoleon medelst
kontinentalspärrningen ville gifva Englands handel och
industri dödsstöten. Napoleon måste dock som Ludvig
XIV erfara, att herraväldet öfver verldshandeln ej
kan vinnas med svärdet, utan tillfaller den, som
trognast odlar fredens konster.
De europeiska kontinentalstaternas framsteg. De öfriga
europeiska staterna stå under denna period i afseende
på utvecklingen af sin slöjd och handel långt efter
England, om också framsteg, större eller mindre,
äfven hos dem äro synbara.
De nordiska rikena ha vi hittills endast lärt känna
som frambringare af råvaror, trä, metaller, hudar och
pelsverk, talg, spanmål, linfrö, hampa och lin m. m.,
hvilka betalades med utländska fabriksalster och
förbrukningsartiklar, öl, vin, kryddor, sydfrukter,
salt m. m. Peter den store sökte i Ryssland befrämja
bergsbruk, fabriksslöjd, handel och sjöfart, och
eröfringen af de svenska östersjöprovinserna gjorde en
större egen handels verksamhet möjlig. Folket visade
sig dock ännu ej moget dertill, och vinsten inskränkte
sig slutligen till en bättre drift af bergverken samt
några framsteg inom skeppsbyggeriet och jordbruket,
hvarigenom utförseln af råvaror fick allt större
omfång. Det samma gäller om Polen, hvilket sedan
de äldsta tider öfver Thorn och Danzig drifvit en
liflig spanmålsutförsel.
Sverige och Norge hemtade sig något hastigare från
det förra beroendet af främlingar i allt, som rörde
handel och näringar. Hansestäderna, i synnerhet
Lübeck, som i båda länderna varit allsmäktiga,
förlorade i början af 16:e århundradet sitt monopol
genom kloka och kraftiga regenter, som på allt
sätt, om ock stundom lika tryckande som det förra
handelsoket, verkade för uppkomsten af en inhemsk
handel. I vårt fädernesland skedde det genom Gustaf I
och Karl IX. Bergsbruket och sjöfarten uppmuntrades,
städerna utrustades med privilegier, nya anlades, och
handelsfördrag afslötos med främmande makter. I samma
riktning verkade äfven Gustaf II Adolf, under hvilkens
regering ett handelskompani bildades för handel
på Asien, Afrika, Amerika och »Magellanica». Genom
samma kompani deltog äfven vårt land i den tidens
koloniseringar i Amerika, der nybygget Nya Sverige
1638 anlades på Delawares stränder. Skeppsbyggeriet
och bergsbruket uppblomstrade, det senare förnämligast
genom den från Nederländerna invandrade Louis de
Geer och de honom åtföljande vallonerna. Märkliga
nationalekonomiska händelser från denna tid äro för
öfrigt grundandet af vårt äldsta jernförädlingsverk i
Eskilstuna samt inrättandet af Sveriges första bank,
den Palmstruchska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
