Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Verldshandelns utveckling och utbredning i nittonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enhet. Visserligen har det nya konungariket
att draga på en betydande skuldbörda, men en
förbättring är dock omisskänlig. Längs båda
kusterna gå jernvägar, af hvilka den till Brindisi
blifvit en verldsbana, och genomstryka Poslätten
i flera riktningar. Mont-Cenisbanan, Adige- och
Triestbanorna, till hvilka snart den genom S:t
Gotthard skall sluta sig, förena det med Frankrike,
Schweiz, Tyskland och Österrike. Slöjdfliten
har i några .artiklar, i synnerhet väfnader och
konstvaror, fått en betydande utveckling, fisket och
sjöfarten äro i tilltagande, och om än Venezia under
täflingen med Triest måst vika, bibehålla sig dock
Genova och Livorno, Milano och Firenze, Napoli och
Palermo som lifliga handels- och fabriksorter. Deras
sidenväfnader, olivolja, svafvel, ull, fisk, garf-
och färgämnen äro inom grosshandeln eftersökta
artiklar. Livorno och Genova söka dessutom slå under
sig handeln med Tunis och Tripoli och underhålla en
liflig gemenskap med Marseille, Alexandria och Smyrna.
Det på natur- och slöjdalster fattiga, men på skulder
rika, oroliga och förstoringslystna Grekland drifver
i östra Medelhafvet en indrägtig mellanhandel
och fraktfart, men bringar af gångbara artiklar
i verldshandeln endast korinter, galläplen,
vax och honung. Det samma gäller om Turkiet,
hvars upplösning endast med möda fördröjes af
stormakterna. Det på naturalster rika landet har
med undantag af Donau ingen segelbar flod, få
vägar, dålig förvaltning och stor statsskuld. Det
afsätter endast några få egna alster {tobak, bomull,
galläplen m. m.), och Konstantinopels köpmän äro
till största delen utländingar, mest greker. Den
inhemska slöjden ger handeln knapt någon nämnvärd
artikel; jernvägarna i de europeiska ej mindre än i
de asiatiska provinserna byggas af främlingar och äro
otillräckliga. Äfven Egypten, som gjort sig temligen
oberoende, har måst uppgifva alla tankar på att skapa
en storindustri, hvartill de nödiga förutsättningarna
saknades, och inskränka sig till alstring af bomull,
indigo, socker, hvete, hampa och lin samt till
mellanhandeln på det inre Afrika. Dock bibehåller
sig Alexandria som verldsplats, och Suezkanalen är
en verldsväg. Jernvägarna, som förena Alexandria med
Suez och Kairo, skola utsträckas till Assuan, hittills
slutpunkten för ångbåtsfarten på Nilen. Äfven Tunis,
Tripoli och Marokko äro endast bytesplatser för den
europeiska handeln med det inre Afrika, alla tre
stående under Englands och Frankrikes kommersiela
öfvervälde.
Väldigt växer deremot Rysslands kraft både utåt och
inåt. Det har underlagt sig det stora Amurlandet,
hvars flod leder ut i Stilla hafvet och visar vägen
till Japan, och i mellersta Asien eröfrat stora
provinser, som öppna det vägen till Kina, Tibet,
Afganistan och Persien. Ångbåtar befara Kaspiska
hafvet och Aralsjön liksom de i dem utfallande
floderna. Då den ryske fabrikanten mycket väl känner
de asiatiska folkens smak och behof, erhålla hans
tillverkningar en allt jemt stigande afsättning och
inbringa i utbyte en mängd råalster, hvaribland silke,
bomull, te, rabarber, ull m. m. Redan sträcka sig
dess jernbanor på andra sidan Kaspiska hafvet och gå
dess telegraf- och postlinier till Stilla hafvets
kuster och Peking, der det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
