Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fornromerska vägarna - Tyska landsvägar under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGAR TILL LANDS.
85
Hon anger med ovanlig tydlighet vägarna, stationerna
och afstånden dem emellan inom det vestromerska
riket, så att hon ännu i dag i många stycken är
en hufvudkälla och sprider ej litet ljus öfver den
gamla geografin. Vi meddela här en del af kartan,
innefattande Mö e si a vid nedre Donau med landets
hufvudstad, det berömda Viminacium (vid Kostolacz i
nu varande Servien), och de tre vägar, som från denna
stad förde öfver Donau.
Tyska landsvägar under medeltiden. Efter det romerska
rikets undergång blefvo dessa samfärdsmedel till
största delen förstörda af de folk, genom hvilkas
länder de gingo, eller utplånade segrarna romarnas
verk i dessas eget land for att derigenom försvåra
fiendtliga anfall. Först Karl den store lät åter
upphjelpa de gamla konstvägarna och anlägga nya. Han
och några af hans efterträdare använde ridande bud
för att föra deras befallningar från en del af riket
till en annan; men de maktegande i följande tider togo
ej deras exempel till föresyn, utan läto det lilla,
som af landsvägar och postanstalter ännu fans qvar,
allt mer förfalla. Dessutom hotades den allmänna
säkerheten af röfvare och landsvägsriddare af alla
slag, och på tullprejerier var ingen ända. Ofta syntes
afgifterna knappast möjliga att åstadkomma. Från
sina röfvarnästen tog adeln öfver allt skatt af
de förbifarande köpmännen, som ej kunde resa utan
väpnadt följe och alltid måste vara på sin vakt. Det
öfriga gick till tullar och vägafgifter. Det ville
hela den kraftiga anda till, som lifvade medeltidens
borgare, för att under sådana förhållanden ej all
handel skulle upphöra, utan tvärt om en mängd städer
det oaktadt kunde uppnå en hög blomstring. Huru
Tysklands vägsystem under medeltiden var beskaffadt
och handelsförbindelserna mellan dess stora städer
underhöllos, synes bäst af den ställning, Nürnberg,
Augsburg och de andra högtyska städerna under samma
tid intogo.
Af vigt var härvid först och främst Nürnbergs och
Augsburgs gynsamma läge i förhållande till Donau,
den stora förbindelseleden med Konstantinopel och
Indien, då verldshandeln vid sitt vidare framträngande
mot norden ej gerna kunde gå Nürnberg förbi. På den
gamla, redan af romarna bygda vägen gick varuströmmen
från Venezia öfver Botzen, Innsbruck och Fiissen till
Augsburg, Kempten och Ulm samt vidare till Nürnberg
och derifrån till Erfurt, Braunschweig och Magdeburg,
Llibeck, Hamburg och Bremen. Ät nord-vest förde en
annan väg genom Franken till Rhein och sedan utför
denna flod till Köln, Briigge, Antwerpen m. fl.
Till de fyra redan uppräknade handelsvägarna, åt
norr till hansans handelsområde, åt nordvest till
Flandern, åt söder till Italien och åt sydost till
Ungarn, kommo ytterligare tre andra, som till slutet
af 14:e århundradet utbildat sig, en vestlig genom
Schwaben till Worms, Strassburg, Metz och Ver-clun,
en östlig till Böhmen, Mähren och Schlesien och en
nordostlig till Königsberg, Danzig och Posen. Dessa
voro, oberäknadt sjölederna, Tysklands förnämsta
handelsvägar under medeltiden, tills med Amerikas
upptäckt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
