Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - Postväsendet - Posten i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
POSTER OCH POSTVÄSEN.
Som medel för enskilda meddelanden tjenar han den
enskilde, som tidnings-expeditör det allmänna. Så
långt den civiliserade verlden räcker, förenar
han de spridda medlemmarna af menniskoslägtet
i vänskapligt eller fiendeland; i kedjan af alla
andra samfärdsmedel, såsom jernvägar, telegrafer och
ångbåtsfart, utgör posten en väsentlig länk. Medelst
postkupeerna betjenar han sig af lokomotivens
bevingade fart, från de särskilda jernvägsstationerna
befordrar han personer, gods och bref till de på
sidan derom liggande orterna, på landsbygden har
han genom postexpeditionerna dragit ett väl ordnadt
förbindelsenät, och fältposten meddelar krigaren
underrättelser från hemmet, till hvars skydd han
dragit i fält.
Post väsendet. För de storartade framstegen i nutidens
posttrafik, för de vigtiga omgestaltningarna inom
postförvaltningen ha vi att tacka vårt århundrades
reformatoriska anda, och dessa omgestaltningar,
hvilka på de senaste årtiondena öfver allt
framträdt, äro blott en nödvändig och naturlig
följd af vår tids alla politiska, andliga och
materiela framsteg. Postväsendet måste, om det
skall stå på höjden af sin tid, hålla jemna steg
med utvecklingen af hela samfärdseln. I länder, der
hon är föga utvecklad, står postväsendet äfven på
en låg ståndpunkt. Till nutidens postväsen räknar
man de egentliga anstalterna för bref-, gods- och
personbefordringen, hvilkas begagnande, under ledning
och uppsigt af statens tjenstemän, står hvar och
en fritt mot bestämda, fasta afgifter och hvilkas
hufvuduppgift är att med största möjliga snabbhet
och säkerhet samt med förut bestämd regelbundenhet
från ett ställe till ett annat befordra åt dem
anförtrodt gods, personer o. s. v. Nutidens post
är väsentligt olik forna, likartade anstalter. Den
gamla tidens postväsen, i synnerhet det persiska
och romerska, var uteslutande en statsinrättning
och tjenade endast de maktegandes dynastiska,
disciplinära och administrativa syften; från
dess begagnande voro alla enskilda uteslutna. Den
tyska medeltidens postbudsanstalter stodo ej under
statens kontroll och tjenade endast de förnämligare
borgarna i handelsstäderna. Den nyare posten åter
har det utmärkande draget, att han ej inskränker
sin verksamhet till allmänna och dynastiska ändamål,
utan snarare utgör ett medel för enskilda meddelanden
och tillgodoser den stora allmänhetens behof.
Posten i forntiden. För att få en måttstock till
bedömande af den nyare tidens postinrättningar
vilja vi först kasta en blick på de gamla folkens
postväsen. Vi ha redan talat om Kyros’ vägbygnader
och herbergen för resande, hvarmed de första
posterna stodo i samband. Men först Darios, den
store organisatorn af det persiska riket, höjde
och fullkomnade postväsendet. Grekiska författare
tala med erkännande och beundran om denna nyttiga
anstalt, hvars ändamålsenliga inrättning måste förvåna
äfven oss, när vi taga i betraktande tiden för dess
tillkomst. På alla de 3 till 4 mil från hvarandra
belägna stationerna stodo alltid sadlade hästar
och resfärdiga män i beredskap. Den förste ryttaren
kastade det, som skulle fortskaffas, till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
