Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posten i forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POSTEN I FORNTIDEN.
95
andre, den andre till den tredje o. s. v., tills den
siste med sin sändning var vid målet. Dessa kurirer
kallades på persiska angarer. Ett grekiskt ögon-vitne
säger om dem: »ingenting i verlden är snabbare än
de. Dufvor och tranor förmå med möda följa dem. Vid
hvarje station ombytas häst och ryttare. Hvarken regn
eller snö eller köld eller hetta eller nattens mörker
kan hindra dem att fullborda resan.» Dessa angarer
behöfde för att tillryggalägga vägen från Susa
till Sardes (13 500 stadier eller 337 geogr. mil)
ej mer än sex dagar. Oberäknadt nödiga uppehåll,
tillryggalade de således på en dag 56, på en timme
21/;, geogr. mil. Brefven, som de befordrade, voro
skrifna på siden. Firdusi låter konung Kai-Kavus i
den grå sagotiden skrifva ett bref till furstarna
af Masenderan:
En skrifvare, i konsten öfvad, skref Med säker hand
på sidentyg ett bref.
Efter det persiska rikets störtande af Alexander den
store kom det persiska postväsendet till Egypten och
andra delar af orienten.
I det gamla Grekland gick postförbindelsen i
följd af det kust- och örika landets läge mest till
sjös. Budbärare, som" natt och dag fortskaffade bref
och underrättelser, kände man ej. Hvem skulle också
ha underhållit dem? Hemerodromerna eller ilbud,
hvilka i enskilda fall besörjde postförbindelsen
mellan orterna, aflöste ej regelbundet hvarandra och
gingo ej utom den särskilda statens gränser. Från
de talrika hamnarna afgingo deremot tid efter
annan postfartyg till Arkipelagen och den Joniska
kusten. Med säkerheten var det dock temligen illa
bestäldt. I bakhåll lurade nämligen ej sällan
sjöröfvare och andra äfventyrare, hvilka då som nu
funno säkra smyghål i vikar och bugter. Organisationen
af det grekiska postväsendet var för öfrigt i följd
af splittringen i de många små staterna mycket
bristfällig; landsvägarna voro vanligen dåliga,
ty nästan blott till de nationela Helgedomarna,
oraklen och täflingsplatserna gingo goda vägar,
lieskostnaden för passagerare, som trotsade dessa
faror, var vida billigare än nu för tiden, äfven om
man tar det förändrade penningvärdet i beräkning. Så
kunde man t. ex. göra sjöresan till Egypten för blott
två drakmer eller 1,35 kronor. Först i en senare tid
kände Grekland regelbundna postbud till fot och hast,
som fortskaffade underrättelser och bref från ort
till annan. Mycket äldre är bruket att skriftligen
meddela sig; redan Homeros omnämner ett bref, och
Sapfo diktade i 7: e århundradet f. Kr. en gåta,
hvars lösning vi lemna åt läsaren:
Det fins ett väsen med ett yngel spädt, I moderns
klädfåll rymmes det helt lätt, Och fastän röst ej
gafs de stackars små, Dock tränga deras ord med
kraft ändå Till menskobarnet, som dem höra skall,
Från land till land och genom vågors svall. På
längsta håll förnimmas orden ock, –lan hör dem ej,
men man förstår dem dock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
