Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernvägsvagnar och lokomotiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JERNVÄGARNA SOM SAMFÄRDSMEDEL.
Angbildningen har ökats genom förstoring af ångpannans
yta och användning af bättre bränsle.
Lokomotivhjulen äro fyra, sex eller åtta. På de
nu brukliga lokomotiven har man sällan mer än sex
hjul. För att öka hastigheten hos de lokomotiv, som
begagnas till iltåg, gaf man de på drifaxeln sittande
hjulen en större
diameter än de öfriga fyra. Man inser
lätt, att denna tillökning af drif-*^^^
hjulens diameter måste
den på en viss tid till-ryggalagda vägen är lika
med längden på drifhju-lens omkrets, multiplicerad
med det antal omsvängningar, som hjulen på samma tid
gjort; den senare faktorn kan dock ej öfverskrida en
viss gräns.
Då ångpannan förr hvilade på hjulaxlarna, måste man,
när hjul diametern ökades, naturligtvis äfven sätta
ångpannan högre öfver marken; men genom att höja henne
för mycket äfventyr a de man att förstöra lokomotivets
jemvigt. Redan 1848 hade man i denna riktning hunnit
den yttersta gränsen; då föll en engelsk Ingeniör,
Crampton, på den iden att ställa drif hjulen
bakom i stället för under ångpannan. I följd deraf
kunde man, oberoende af ångpannan, göra drifhjulen hur
stora som helst. Nu undergick lokomotivens utseende
en stor förändring. Cramptons lokomotiv, som sedan
1852 varit i bruk, likna en smärt kapplöpningshäst,
medan de ojemförligt tyngre godstågslokomotiven
se ut som groft bygda arbetshästar. Har ett sådant
iltågslokomotiv 15 vagnar att draga, uppnår det sällan
en hastighet af mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
