Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alpbanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt lemnat åt sidan. Tiden var dock nu kommen,
då man kände sig ega krafter att taga i tu äfven
med motståndare af detta slag, och man grep dristigt
verket an. Det var naturligt, att man först skulle
försöka sig på den del af alpkedjan, som är lägst och
der hennes öfvergående följaktligen jemförelsevis
erbjuder de minsta svårigheterna, eller på de
österrikiska alperna, Här bygde också Karl von
Ghega åren 1848-1854 den första jernvägen öfver
Alperna, Semmeringbanan, så kallad efter den gren
af dem, hon mellan Niederösterreich och Steiennark
öfverstiger. Ehuru mindre än de, som sedermera
mött vid byggandet af alpbanorna längre vesterut,
voro dock svårigheterna här tillräckligt stora, så
att banan ännu kan anses för en af de mest djerfva
och storartade, liksom hon utan allt tvifvel är en
af de mest pittoreska i hela verlden. Egentligen en
fortsättning af banan Wien-Glogg-nitz, tjenar hon att
förena den österrikiska hufvudstaden med Triest och är
som sådan en af verldshandelns vigtigaste stråkvägar
i våra dagar. På den svåraste sträckan, den emellan
Gloggnitz och Miirzzuschlag, en längd af S1/* svenska
mil, har hon ej mindre än 15 tunlar och 16 viadukter,
de senare uppmurade öfver branta afgrunder. I den
4262 parisfot (l parisfot = 1,09 svenska fot) långa
hufvudtunneln ligger tillika banans högsta punkt 2 712
parisfot öfver hafvet. Anläggningskostnaden utgjorde
15 millioner gulden (261/* millioner kronor). En
utförligare beskrifning af banan ha vi redan lemnat
i Uppfinningarnas bok (band I, s. 405-408).
Närmast till tiden är Brennerbanan, bygd af Karl
Etzel och dragen midt igenom hjertat af Alperna
öfver det liknämda passet i Tyrolen, hvaröfver
Italiens vigtigaste förbindelse med Tyskland i
århundraden gått fram. Med en sammanlagd längd af
16Y2 geografiska mil, går hon från Innsbruck Sillthal
uppför till Brennerpasset, 4 600 svenska fot öfver
hafvet, och nedstiger i Eisackthal öfver Brixen och
Klausen till Botzen. På sträckan från Innsbruck
till Brenner och derifrån till Brixen faller den
starkaste stigningen. Den minsta radien utgör 1180
svenska fot. På två ställen lemnar banan de nyss nämda
trånga och vilda dalarna; norrifrån räknadt, svänger
hon nämligen först mot venster in i Jodocusthal och
sedermera till höger in i Pferschthal, dervid bildande
väldiga zigzaglinier, via hvilkas slut hon ingår i så
kallade vändtunlar. På de flesta ställen smyger hon
sig tätt utmed de brant stupande dalväggarna, här och
der uppburen af väldiga stödjemurar; på andra deremot
har hon måst ledas genom tunlar inuti dem. Den längsta
af dessa tunlar, 27 till antalet, är den 2 880 svenska
fot långa Miihlthaltunneln. Passet sjelft öfverskrider
deremot banan under fri himmel, och i motsats till
Semmeringbanan saknar hon äfven så godt som helt och
hållet broar och viadukter. Alla arbetena på denna
bana utmärka sig genom en hög grad af soliditet, och
är hon också ej i samma grad som systerbanan längre
österut egnad att väcka häpnad genom det storartade
och djerfva i sin bygnad, besitter hon dock framför
henne ett stort företräde genom enkelheten i de
medel, hvarmed hon vinner samma syfte. Semmeringbanan
ådagalade möjligheten att draga en jernväg öfver
Alperna, Brennerbanan visade, att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
