Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pacificbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PACIFICBANAN.
153
sex stora tunlar af 100 till 900 fots längd sänker
hon sig småningom nedåt genom Truckeedalen till
Thunderlake och stationen Truckee, belägen på 2 649
fots höjd. Här börjar den öppna, trädlösa delen af
Nevada, det silfverrika Washoedistriktet. Från Reno,
den närmaste hufvudstationen, går en bibana i sydlig
riktning till Virginia city och Carson, de förnämsta
städerna i det nyss nämda grufdistriktet, hvilka med
sin »Comstockgångs» outtömliga rikedom på ädel metall
fått nytt lif genom den nu åstadkomna förbindelsen.
I nordöstlig riktning skär nu banan den 40 eng. (6
sv.) mil breda Truckee-öknen, ett vildt romantiskt,
men dystert landskap, der markens alkalihalt dödat
allt lif, för att mellan Trinity-mountains i norr
och West-Humboldt-mountains i söder nå Humboldt-river
och den gamla utvandrarvägen åt vester. Utmed denna
flod med dess tröga och gytjiga vatten, som förlorar
sig i sanden, löper nu banan på en sträcka af 230
eng. (34 2/3 sv.) mil och bibehåller med få afvikningar
en östlig riktning. Vid stationen Argenta genomskär
hon ett vulkaniskt landskap, der varma svafvelkällor
och små gejsrar ofta förekomma. Förbi Catlin och
Maggie creek, två mycket lofvande nybyggen, går hon
vidare fram till Elko, der Humboldt-rivers största
tillflöde kommer ned från de ungefär 10 till 12 tusen
fot höga, snöbetäckta East-Humboldt-mountains. Här
går hon in mellan det vulkaniska taffellandet i norr
och Nevadas vinkelrätt mot banan framskjutande,
parallela bergrader, mellan hvilka en mängd små
vattendrag flyter ned till Humboldt-river. Öfver
dessa föra talrika broar, hvilka dock, liksom banans
flesta öfriga broar och viadukter, ej få bedömas efter
Europas solida stenbroar. En rad i vattnet nedslagna,
med tvärbjelkar förbundna pålar utgör i de allra
flesta fall den enkla konstruktionen, som först i
en framtid torde komma att ersättas af ett fastare
bygnadssätt. Banan lemnar nu Humboldt-river och
vänder sig genom breda och ofruktbara högdalar till
norra stranden af Stora saltsjön och mormonstaden,
i hvars granskap, vid Ogden, Central- och Unionbanorna
förenas.
Den del af banan, som genomskär Nevada och
Utah, mellan Sierra nevada och Klippbergen,
är obestridligt den fulaste. Hon går här genom
landskap af en obeskriflig dysterhet, hvilka, utan
vattenförbindelse vare sig öster- eller vesterut
och med ett dödt, frånstötande yttre, i entonighet
öfverträffa sjelfva de enformiga prärierna. Banans
medelhöjd i Renos ofvan nämda stora ökenbäcken ända
till Great-salt-lake-city utgör 4 000 fot.
Öster om mormonstaden börja åter de stora
stigningarna, och det af branta raviner (cañones)
genomfårade Wahsatchberget öfverstiges vid en höjd af
5 000 fot; många djerfva bygnader och starka kurvor
påminna här, liksom längre österut på Klippbergen,
om öfvergången öfver Sierra nevada. Yrvädren,
mot hvilka man här, liksom på Klippbergen, först
nyligen vidtagit åtgärder genom öfvertäckning af
de svåraste ställena, försvåra här som der banans
användande om vintern. Från Wahsatchbergen går vägen
åter nedåt till de högslätter och små bergkedjor,
som fylla det stora mellanrummet mellan Wahsatch- och
Klippbergen. Fort Bridger är den närmaste stationen;
banan passerar derpå Green-river, en biflod till
Colorado, och går längs utmed den dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
