Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De sydamerikanska jernvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de jernvägar, som skola fortsätta banan från
hamnen Mollendo öfver Arequipa till Puno vid
Titicaca, hvarifrån de sedan skola utsträckas till
Bolivia. Dessutom lägger man på två ställen skenor
öfver Cordillererna och får dermed den högst belägna
jernväg på jorden. Dessa begge öfvergångar äro de
från Lima till Oroya och från Juliaca till Cuzco. Den
förra är från begge sidor under bygnad under ledning
af den sydamerikanska »jernvägskungen» Meiggs. Man
framskrider å ena sidan från Lima till det på 6 700
fots höjd liggande San Bartolomé, på den andra från
Oroya till Rumichaca, 13 500 fot öfver hafvet. Det
senare banstycket skall på sin högsta punkt uppstiga
till öfver 16 000 fot, 1200 fot nedanför snögränsen,
och erhålla 27 tunlar och 17 broar af till en del
mycket betydlig längd.
Den på denna bansträcka befintliga Varrugasviadukten
är en af nutidens djerfvaste brobygnader. Han ligger
mellan Lima och Oroya samt har fyra spann af 111,2 och
138,1 fots vidd. Bropelarna, af hvilka den största
är 283 fot hög, äro de högsta, som någonsin blifvit
uppförda; hvar och en af dem består af 12 pelare
af smidt jern, förbundna genom grofva korsstag. Att
uppförandet af dessa broar varit förenadt med mycket
stora svårigheter, behöfver väl knapt antydas. Hela
bygnaden är ett beundransvärdt mästerverk af nyare
teknik.
Äfven Bolivia har 1872 börjat bygga en af jordens
intressantaste banor. Belägen i midten af den
sydamerikanska kontinenten, skall den nya banan öppna
detta utomordentligt rika land för verldshandeln och
sätta det i omedelbar beröring med Europa. Den allra
största delen af denna republik, som innefattar 25 200
geografiska qvadratmil, ligger omkring Amazonflodens
bifloder, men beröringen med Stilla hafvet är nästan
alldeles stängd af Cordillererna, och Bolivia har der
blott den dåliga hamnen Cobija. På farleden omkring
Kap Horn behöfva ångbåtar nära 90 dagar för att komma
till Europa, medan de, om de taga vägen utför Madeira
och Amazonas, hinna oss på 30 dagar. Men på sträckan
från San Antonio till Guajara-Mirim är Madeira så
strid, att hon ej kan befaras af ångfartyg. Man är
derför nu under amerikanen Churchs ledning syselsatt
att längs floden bygga den s. k. Mamoré-banan,
som går midt igenom bolivianska och brasilianska
urskogar. Materialet hemtas omedelbart från Liverpool
med ångbåtar, som, sedan de öfverfarit oceanen, gå
uppför Amazonas och Madeira. Under bygnad är äfven
en annan bana, som är afsedd att förena La Paz,
Bolivias hufvudstad, med Puno vid sjön Titicaca och
således ansluta sig till den nyss nämda peruanska
banan Puno-Arequipa-Mollendo.
Chile har redan flera jernvägar från kusten till det
inre landet; en sådan är utstakad öfver Anderna till
den Argentinska republiken, hvilken sjelf redan har
ett jernvägsnät, som öfverträffar många europeiska
länders. Brasilien eger likaledes flera kustbanor,
som fortsättas inåt landet och i förening med det
oförlikneliga flodnätet gifva detta land ett af de
bästa och vidsträcktaste vägsystemen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
