Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flodfarten i Tyskland förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock alls ingen eller blott otillräcklig
omvårdnad. Sämst var i detta fall förhållandet med
de floder, som voro gemensamma för flera stater,
ty på dem ansåg sig ingen behöfva nedlägga någon
kostnad. Först i vårt århundrade började man göra
vattenvägarna farbara och underhålla dem. Särskilda
fördrag afslötos, hvarigenom de stater, som ha
eganderätt till floden, förpligtade sig att på sitt
område underhålla farleden, rensa farvattnet från
naturhinder och ej tillåta några bygnader, som äro
menliga för sjöfartens säkerhet.
De många flodtullarna och stapelrättigheterna tryckte
tungt på flodfarten, Så t. ex. funnos på Rhein från
Strassburg till holländska gränsen 30 tullstationer,
på Main mellan Bamberg och Frankfurt 33, på Weser
19 och på Elbe ej mindre än 35 sådana. Redan i 18:e
århundradet kallade en engelsman rheintullarna för en
oförklarlig dårskap af tyskarna, och det var först
den franska republikens sändebud, som på kongressen
i Rastatt 1798 uppstälda den fordran, att sjöfarten
på Rhein skulle för så väl tyskar som fransmän vara
fri. Det är denna fordran och freden i Luneville,
det tyska folket har att tacka för Rheins frihet, som
dess egna furstars oförstånd och snikenhet hållit
fjettrad. Sjöfarten på Elbe led ända in i senaste tid af
de öfverdrifna tullumgälderna. Stadetullen föll först
genom Englands bemödande, liksom öresundstullen genom
amerikanernas. Och främmande inflytande, krimkriget
och freden i Paris 1856, har Tyskland äfven att tacka
för frigifningen af farten, på Donau.
När samfärdseln befann sig i detta tryckta tillstånd,
kan man lätt tänka sig, att hennes verktyg, fartygen,
ej gjorde några synnerliga framsteg i bygnad och
inrättning. Fraktfartygen på floderna voro illa
bygda efter eländiga mönster, klumpiga, obeqväma och
bristfälliga passagerarfartygen. Ännu lefva många
personer, som minnas de otympliga »marktschiffe»
på Rhein; ett sådant mellan Mainz och Köln gående
fartyg behöfde till färden utför floden 2, uppför
henne minst 3 hela dagar. Mellan Regensburg och
Wien gingo änna för ett par årtionden sedan de så
kallade »ordinarischiffe», hvilka till Wien behöfde
sex dagar. Resor uppför floden förekommo vanligen ej,
emedan skepparna plägade sälja sina fartyg i Wien. Men
liksom lokomotivet omgestaltat hela samfärdseln till
lands, har äfven ångbåten haft samma inverkan på
sjö- och flodfarten. På Rhein uppträdde det första
ångfartyget 1818; ångbåtsfarten på Donau utvecklade
sig dock först efter 1833; Elbe, Weser, Main och
Mosel följde snart efter. Äfven på de mindre floderna
uppstod en liflig trafik, och små skrufångare gå nu
mera till och med på Elster vid Leipzig ock på Spree
vid Berlin.
Sjöfarten på de tyska floderna lider ett oundvikligt
intrång deraf, att hon tidtals, särdeles under
vintermånaderna, måste upphöra. Men äfven sommartiden
inträder stundom ett uppehåll i följd af lågt
vattenstånd. Äfven ett för högt vattenstånd gör ofta
floderna ofarbara just vid den tid, då handeln är
som lifligast, och varor, som på bestämd tid skola
levereras, äro då tvungna att anlita jernbanorna. Men
i många fall skall handeln äfven hädanefter föredraga
vattenvägarna, i synnerhet för mycket skrymmande
varor och sådana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
