Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånghalningen - Flodfarten i utomeuropeiska länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågrät riktning mot fartygets för- och akterstäf, der
hon af mindre rullar mottages och bortledes. Dessa
ledningsrullar äro på det sätt upphängda, att de
kunna vrida sig åt alla sidor och ständigt lämpa
sig efter fartygets riktning. Den på Meuse använda
linan består af 42 särskilda trådar och har med
en tjocklek af 8 linier en vigt af 1 1/2 skålpund på
löpande fot. En sådan lina är betydligt billigare än
en kedja, förorsakar ej vid sin upp- och aflindning
någon skakning och är mindre utsatt för bräckning.
Båda slagen af ånghalning, såsom man skulle kunna
öfversatta det franska touage, erbjuda framför den
vanliga ångbogseringen följande fördelar. I följd af
det fasta stöd, ånghalaren erhåller i kedjan eller
kabeln, är med samma maskinstyrka dragkraften större,
så att t. ex. en sådan ångare om 60 hästkrafter med
fyra pråmar efter sig utan svårighet går fram under
den gamla elbebron i Dresden, medan hjulångare med
maskiner om ända till 200 hästkrafter i anseende
till den starka strömmen ej alltid kunna det,
äfven om de blott ha två pråmar att framdraga. På
öfre Elbe beräknar man, att en ånghalare i medeltal
förmår framdraga ett lasttåg med en laddning af 58
000 centner med en hastighet af 4/5 geografiska mil
i timmen. I följd af sin svagare maskin förbrukar
han äfven mindre kol än bogseraren. Besättningens
antal kan minskas, master och taklage bli obehöfliga,
och varubefordringen sker på en gång hastigare och
regelbundnare.
Iden är redan gammal. De första försöken i större
skala gjordes 1820 på Saône af Courteaud och
Tourasse. I sin nu varande fulländning användes dock
halningskedjan först på Seine 1853, hvarifrån hon
sedan införts på Rhône och flera af de franska
kanalerna, bland andra på den underjordiska
sträckan af Bourgognekanalen. I Belgien ligger en
ståltrådslina i Meuse ofvanför Liège och en kedja
i Charleroikanalen, i Nederländerna i flera af
kanalerna. På Elbe, Rhein, Donau, Oder är detta
sätt att fortskaffa fartyg antingen redan infördt
eller till införande föreslaget. Äfven i England,
Ryssland och Amerika äro planer i samma riktning
under verkställande.
Flodfarten i utomeuropeiska länder. När vi vända
oss till främmande verldsdelars floder, möter oss
först den till det bevattnade området största af
alla jordens strömmar, Amazonfloden. Denna väldiga
flod, som genomflyter Sydamerikas fastland i nästan
hela dess bredd och, sjelf liknande ett haf, vältrar
sin ofantliga vattenmassa i oceanen under eqvatorn,
bevattnar ett område af mer än 100 000 geografiska
qvadratmil. Alla floder, som från 3° ända till 19°
s. br. flyta österut från Cordillererna, falla ut i
Amazonfloden. Inemot tjugu af de större tillflödena
ha ett lopp, som i längd vida öfvergår Donau och
Rhein; sjelfva hufvudfloden har en längd af öfver
500 svenska mil. Det är ännu ej tjugu år, sedan de
första ångbåtarna flöto på detta stora vatten och
trängde upp ända till Nauta vid Ucayales mynning,
der floden ännu har ett djup af 200 fot. Under de
följande åren gingo de vidare ända upp till Loreto,
och nu mera befara de äfven bifloderna, såsom Araguaya
och Tocantins, nedre Purus, Madeira och Ucayale.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
