Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den oceaniska ångfartens tillväxt i våra dagar - Oceanångarnas snabbhet och regelbundna gång - Medeltalstabell öfver resor gjorda från Liverpool (Queenstown) till New-York under den stormiga första hälften af februari 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarligt, att samfärdsmedlen på de transatlantiska
linierna utvecklat sig i en skala, som saknar
all motsvarighet. I synnerhet har England genom
statsanslag till ångfartygsbolagen sökt befrämja
postförbindelsen med Amerika; först under de senaste
årtiondena ha äfven de andra vesteuropeiska nationerna
börjat följa exemplet, och derför bibehålla äfven de
stora engelska ångfartygsbolagen första rangen på de
transatlantiska farlederna.
Oceanångarnas snabbhet och regelbundna gång. Nya
uppfinningar i maskinväsendet ha väsentligt befordrat
ångbåtsfarten, och de gamla hjulångarna lemna
allt mer rum för skrufångare. Ångfartyg af 4 000
tons drägtighet äro nu mera ingen sällsynthet, och
deras inredning är, åtminstone på första plats, lika
präktig som på ett hotell. De ångbåtar, som tillhöra
den från Liverpool utgående White-starlinien, ha
sedan 1872 till och med infört gaslysning om bord. I
medeltal mäter en transatlantisk ångare 2 500 ton på
600 hästkrafter. Längden är 337, bredden 40-44 och
djupgåendet 27-30 fot. Besättningen utgör vanligen
100 man. Utom kol och en stor laddning gods kan en
sådan ångare mottaga 900 passagerare, af hvilka 600
(vanligen utvandrare) komma på mellandäck och 300
på de begge kajutorna. En resa från Europa till
Nordamerika fordrar ungefär 30 000 centner kol och
47 centner maskinsmörja.
En resa från de tyska hamnarna till New-York räcker i
medeltal 11-12 dagar, från Liverpool 9 dagar; dock ha
ångbåtar på kortare tid tillryggalagt vägen. En af de
snabbaste resor från Gamla till Nya verlden gjordes af
Scotia, som den 19 juli 1863 kl. 4 på eftermiddagen
afgick från Queenstown i södra Irland och redan den
24 juli kl. l middagen var på höjden af Kap Race på
Newfoundland. Resan från den ena verldsdelen till
den andra skedde således på fem dagar. Den kortaste
öfverfarten från Liverpool till New-York gjordes af
White-starliniens ångare Adriatic, som den 25 maj
1871 ankom till New-York efter blott 7 dagars och
19 timmars resa. För öfrigt göra ej alla liniernas
ångare färden lika snabbt och väl. Som de snabbaste
gälla obestridt den nyss nämda White-starliniens,
hvars stora fyrmastade ångare ha 3 700 till 4 300 tons
drägtighet. I april göra de vanligen öfverfarten på 8,
i de stormiga månaderna januari och februari på 10-11
dagar. Till jemförelse mellan denna och andra liniers
resor meddela vi följande
Medeltalstabell öfver resor gjorda från Liverpool
(Queenstown) till New-York under den stormiga första
hälften af februari 1872.
dag. tim. min.
Guionlinien ......................... 14 9
30
National- » ......................... 14 27
35
dag. tim. min.
White-starlinien .................. 10 9
35
Cunard- » ..................
12 3 8
Inman- » ..................
12 9 35
Med hvilken jemnhet de ångare, som föra posten, göra
sina resor, vilja vi visa med ett exempel. Russia af
Cunardlinien och City of Paris af Inmanlinien lemnade
New-York på samma dag och med blott en timmes skilnad
i tid; den 20 februari 1869 på morgonen ankommo begge
till Liverpool,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
