Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oceanångarnas snabbhet och regelbundna gång - Den atlantiska ångfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ena blott 35 minuter senare än det andra; begge
hade gjort 20 minuters uppehåll i Queenstown (Irland)
och tillryggalagt vägen öfver oceanen på 8 dagar och
18 timmar. Den 11, 12, 13 och 14 februari seglade
begge ångarna tätt intill hvarandra, och först i
närheten af Liverpool gick Russia (3 100 ton)
om City of Paris (2875 ton).
Emedan de engelska liniernas båtar ej behöfva passera
Nordsjön, ha de alltid några dagars försprång för
ångarna från Hamburg och Bremen, men öfverträffa dock
ej de senare i absolut hastighet. 1871 var den största
medelhastigheten hos den snabbaste hamburgångaren
13,20, hos den snabbaste bremenångaren 13,41 knop;
årliga medellängden af de resor, som den snabbaste
ångaren från Hamburg gjorde, var 9,71 dagar på
utresan och 9,73 dagar på återresan; den snabbaste
resan gjorde Westphalia från Hamburg på 9,02 dagar
och Rhein från Bremen på 9,14 dagar.
Den atlantiska ångfarten. Cunardbolagets ångare,
hvilka, som vi sett, voro de första, som öppnade
en regelbunden ångbåtsförbindelse på Atlantiska
hafvet, äro nu mera ej de enda. En hel mängd täflande
bolag eller, som de kallas, »linier» har efter
hand uppstått, och Atlanten genomskäres nu i alla
sina delar af regelbundna ångpostlinier. Gående
från norr mot söder, ha vi först de linier,
som underhålla förbindelsen mellan England och
Canada. De äro tre till antalet: Allan-, Anchor- och
Temperleylinierna. Af dessa gå den förstnämdas fartyg
två gånger i månaden från Liverpool och Glasgow till
Quebec, 2 634 sjömil på 10 dagar. Anchorliniens ångare
trafikera äfven leden Glasgow-Quebec, och båda anlöpa
om vintern, då S:t Lawrence är tillfrusen, i stället
för Quebec Portland i staten Maine (2 700 sjömil på
12-14 dagar). Temperleylinien slutligen underhåller
förbindelsen mellan London ock Quebec.
Den mest trafikerade leden är dock naturligtvis
den mellan de stora hamnarna i Gamla verlden och
New-York. Här ha den resande och utvandraren
att välja mellan engelska, tyska, franska och
amerikanska ångare, alla med noga reglerade
turer. Den äldsta bland dessa linier, den cunardska,
som ännu upprätthåller sitt gamla rykte, afsänder
två gånger i veckan från Cork i Irland ångskepp,
som i medeltal tillryggalägga vägen, 2 795 mil,
på 10-12 dagar. De öfriga äro Inman-, White-star-
och Guionlinierna, som alla ha Liverpool till
ändstation. Inmanlinien afsänder dock äfven en
gång i månaden ett fartyg från Antwerpen. Från
Liverpool behöfva dessa ångare 10-12, från
Antwerpen 15 dagar. Härtill komma dessutom de stora
postångarna från Bremen, Hamburg, Kiel och Kjöbenhavn,
tillhöriga Norddeutscher Lloyd, Hamburg-amerikanische
packetfahrt-aktiengesellschaft och Nordamerikanischer
Lloyd, vidare de franska oceanångare, som ha Brest och
Havre till utgångspunkter, traden Napoli–New-York,
som besörjes af Anchorliniens ångare (4 292 sjömil)
en gång i veckan. Till Baltimore går två gånger i
månaden ett fartyg från Bremen (15 dagar) och från
Hamburg till New-Orleans (5 680 sjömil på 22 dagar)
en gång i månaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
