Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamlas sjöfart - Sjöfarten i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfinning, vann den första stora sjösegern, den
vid Mylæ (260 f. Kr.), öfver de sjökunniga
kartagerna. Under de puniska krigen vann Roms
flotta ännu flera segrar öfver Kartago, hvars
makt på hafvet blef fullkomligt krossad, då
Rom 201 aftvang det utlemnandet af samtliga dess
krigsskepp på tio när. Ett af de ståtligaste skepp,
som forntiden kände, var det, som den ofvan nämde
Hiero i Syracusa lät bygga och (264 f. Kr.) förärade
konungen i Egypten, Ptolemeos II. Det kunde nästan
kallas en flytande stad, ty det innehöll trädgårdar
med bevattningskanaler, åtta stora torn, en väldig
kastmaskin, som slungade stenar af öfver 301/2
centners vigt och pilar af 24 fots längd. Arkimedes
hade uppbjudit alla mekanikens hjelpmedel for att
sätta jätteverket i sjön.
De gamlas sjöfart rörde sig blott på några få vägar.
Fenicerna seglade på Arabiska och Persiska vikarna
till Indien. I början höllo de sig blott inom Medelhafvet,
men vågade sig slutligen äfven till Europas vestra kuster.
Kartagerna beherskade hela vestra delen af Medelhafvet
från Spanien ända till Sicilien och beforo äfvenledes
Atlantiska oceanen.
Hos grekerna utvecklade sig sjöfarten långsammare
än hos andra folk. Med sina handelsfartyg besökte de
Svarta hafvet, Mindre Asiens kuster och Medelhafvets
europeiska kuster ända till Marseille. Af romarna
betraktades sjötjensten som en slafhandtering, och
redan af den orsaken kunde sjöfarten hos dem aldrig
få någon betydande utveckling.
Sjöfarten i medeltiden. Så stor anledning till
tacksamhet vi än ha mot forntidens folk för hvad de
uppfunnit i skeppsbygnad och sjöfart, så betydande
saker än de romaniska folken, italienare, portugiser
och spaniorer, genom förbättring af fartygens form,
djerfva upptäcktsresor och det första öppnandet af
Nya verlden utfört, är det dock de germaniska folken,
engelsmän, nordamerikaner, holländare, skandinaver
och tyskar, som allt sedan de dagar, då den spanska
armadan sprängdes, tagit den verksammaste delen
i sjöfarten och kraftigast utbildat henne i alla
riktningar. I närvarande stund herska de obetingadt på
oceanen och ha med outplånliga drag tryckt prägeln af
sin kraftiga ande på nutidens sjöväsen. Men huru många
skeden måste ej sjöfarten genomgå, innan hon på inemot
1000 år uppnådde den ståndpunkt, hon nu intager!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
