Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppskroppens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändar betackas af en bred planka, den egentliga
relingen (r fig. 140). Denna är fartygets öfversta
kant, och allt, som befinner sig der innanför, säges
vara »om bord».
Som man häraf finner, bidraga samtliga plankorna
betydligt att förbinda skeppet till ett fast helt, men
ett vattentätt kärl kunna de i och för sig ej bilda,
hur noga än deras sidokanter äro tillarbetade, och
samma medel, som i dylika fall kommer tunnbindaren
så väl till pass, då han omgjordar det hela med
band, lämpar sig ej gerna för skeppsbygnad. Återstår
således endast att tillstoppa springorna, och liksom
för att förarga timmermannen börjar man arbetet med
att riktigt vidga ut dem, åtminstone de springor,
som synas för trånga att kunna rymma den föreskrifna
mängden stoppningsgods. Man drifver nämligen med
väldiga hammarslag in jernkilar, den ena bredvid den
andra, mellan bordläggningsplankorna, och derefter
börjar stoppningens införande och inslående, det vill
säga drifningen. Härtill begagnas antingen spunna och
med varm tjära indränkta hampblånor eller, hvilket
oftare är fallet, dref, d. ä. gammalt utslitet tjäradt
tågverk, som uppslagits, afkortats i längder, utredts
och häcklats. Innan drefvet kan inslås, måste det
spinnas till varp, en hoprullad sammanhängande längd,
tio fot lång och sex linier i diameter. Man har en
ordentlig skala, som, allt efter plankornas tjocklek,
föreskrifver, huru många varp måste indrifvas i de
vederbörliga springorna eller nåten. Naturligtvis
gå de ej frivilligt in, utan skeppstimmermannen har
ett godt stycke arbete med drifjern och hammare,
innan fyllningsämnet kommer på sin riktiga plats. Som
drefvet ligger något djupare än skrofvets yta, måste
fårorna medelst grofva penslar fyllas med varmt
beck. Skall fartyget kopparförhydas, måste tjocka
garnlängder läggas ofvanpå becket i nåten. En god
drifning står högst fem år; i allmänhet drifver man
upp ett fartyg hvart tredje eller fjerde år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
