Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppskroppens sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När släde begagnas, utgör han ett slags ram, som
omger fartygets undre del, uppbär det och jemte det
glider utför aflöpningsbädden. I båda fallen måste
de timmer eller plankor, släpplankor, på hvilka
glidningen sker, smörjas med ett tjockt lag talg.
Ett stort skepps aflöpning från stapeln är ej blott
ett vigtigt ögonblick i dess egen historia, utan äfven
föremål för allmänt intresse. Den i fråga varande
dagen är en högtidsdag för arbetarna, och massor af
åskådare samlas för att deltaga i festens firande. För
mera framstående och inbjudna åskådare äro läktare
uppbygda, tusen andra fylla kajerna och betäcka
vattnet i båtar och på flottar. Musiken ljuder gladt,
de kringliggande fartygen äro klädda i flaggdrägt,
och sjelfva festskeppet är rikt prydt med flaggor och
vimplar. Sjömän och en mängd andra, som vilja ha den
med en viss spänning blandade fröjden att vara om bord
under aflöpningen, betäcka fartygets däck. Slutligen
är allt färdigt för aflöpningen, en officer eller
byggmästare håller på stående fot ett kort tal, hvarpå
någon betydande person, stundom en dam, förrättar
dopet genom att gjuta vin öfver framstammen eller
kasta en vinbutelj deremot, utropande skeppets namn,
åtföljdt af musikens skallande toner och mängdens
tusenstämmiga jubelrop. Nu inträffar det mest
spännande ögonblicket: på ett tecken slås de sista
stöttorna undan, och blott ett enda, starkt tåg håller
den tunga massan orörlig. Allmän väntansfull tystnad
råder - en timmerman med en skarp yxa närmar sig
tåget och hugger af det med några kraftiga hugg. Nu
börjar jätten småningom känna sig fri; liksom på
försök närmar han sig långsamt och nästan omärkligt
sitt lifselement; men för hvarje ögonblick blir
rörelsen hastigare, balkunderlagen knaka och stöna,
rökmoln, förorsakade af den ofantliga tryckningen,
hvirfla upp, den långsamma rörelsen förbytes i en
rasande fart, och slutligen störtar sig skeppet i
vattnet. Det dyker ned i vågorna, delar dem med
oemotståndlig makt och vältrar dem framför sig,
dyker åter upp, rullar från sida till sida, lemnande
efter sig. en bred fåra uppfyld med hvitt skum,
tills det, småningom förlorande sin hastighet,
åter bringas i ro af sig sjelft eller några yttre
hinder. Luftskakande glädjeskri, musik och kanonskott
förkunnade ögonblicket, då den unge jätten störtade
sig i hafvet, och rop af förskräckelse blandade sig i
det allmänna jublet, då de uppdrifna böljorna kanske
försatte åskådarnas båtar och flottar i en våldsam
vaggning.
På de vid en aflöpning förekommande mått, vigter och
tider må ett exempel gifva någon föreställning. En
fregatt om 64 kanoner, som gick af stapeln i New-York,
hade på däck en längd af nära 190 fot, på kölen af
158; han vägde vid aflöpningen ungefär 28 000 centner,
sjelfva släden öfver 1 290 centner. På de första 9
sekunderna gled skeppet 5 fot, på de 14 derpå följande
blott 6,4 fot. Härefter blef dock farten större, och
på 18 sekunder tillryggalades 60 fot samt på de sista
8 sekunderna 123 fot. Det behöfde således 49 sekunder
för att på stapeln genomlöpa ungefär sin egen längd.
Om ett fartyg har tillräckligt sjörum att kunna
fritt löpa ut, är det särdeles gynsamt för en lycklig
aflöpning. Men redan ett fartyg af vanlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
