Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fartygens utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till skeppets utrustning höra slutligen äfven
flaggor, vimplar m. m., för hvilka vi i samband
med signalväsendet skola redogöra. En vigtig sak är
skeppets proviantering, då man städse måste vara
beredd på, att en resa möjligen kan bli fördröjd. De
förnämsta lifsmedlen om bord bestå i färskt vatten,
skeppsskorpor, torkade grönsaker, ärter, bönor, mjöl
och gryn, torkad fisk samt salt kött och fläsk, men
rätta sig för öfrigt efter bruket hos de särskilda
nationerna. Nordbor nyttja dessutom smör, öl och
bränvin, sydländingarna olja och vin.
Yid ett fartygs lastning är en god stufning,
det vill säga den rörliga lastens ändamålsenliga
fördelning i skeppsrummet, af högsta vigt. Den,
som ordnar stufningen, fortsätter egentligen
skeppsbyggmästarens verk och kan genom felaktigt
förfarande alldeles omintetgöra mången god egenskap,
som denne gifvit fartyget. Last och skepp tillsammans
bilda först ett helt, och hur detta hela rör sig i
vattnet, hur djupt det ligger och hvar dess tyngdpunkt
är belägen, är just det vigtiga i frågan. Fartygets
lastdryghet är en sak, som skeppsbyggmästaren alltid
på förhand måste ha klar för sig. I nästan alla hamnar
måste erläggas umgälder för underhåll af sjömärken,
fyrar, hamnbygnader m. m., beroende på fartygets
storlek. För den skull finnas föreskrifna vissa sätt
att bestämma denna storlek, hvilka dock på senaste
tiden blifvit så öfverensstämmande med hvarandra,
att hos de flesta sjöfartsidkande nationer den i
fartygets hemort verkstälda mätningen gäller äfven
hos de öfriga.
I Sverige har hittills med ett fartygs lästetal
förståtts den vigt i nyläster, om 10 000 skålpund,
det förmått bära.
Af läran om flytande kroppars jemvigt vet man, att
den vattenmassa, ett fartyg under sitt nedsjunkande
undan tryckt, väger lika mycket som den last, det
intagit. Denna last eller fartygets lästetal kan
således teoretiskt bestämmas på det sätt, att man i
kubikfot beräknar innehållet af den del af fartyget,
som inneslutes mellan de två planer, hvilka bildas
af de vattenlinier, hvartill fartyget nedsjunker,
då det är tomt och då det är lastadt. Som nu en
kubikfot salt vatten väger 63 och en svensk nyläst 10
000 skålpund, fås lästetalet, om man multiplicerar
det uträknade kubikinnehållet med 63 och dividerar
produkten med 10 000. Nu mera är emellertid det
engelska skeppsmätningssättet antaget, så att,
då man säger, att ett fartyg är af t. ex. 500 tons
drägtighet, dermed menas, att i fartyget finnes 500
tons utrymme för fraktgods och passagerare, hvar ton
eller så kallad register ton beräknad till 108,187
svenska eller 100 engelska kubikfot.
En fullständig beskrifning på ett skepps mätning
vore ej här på sin plats, men en provisionel
mätningsmetod, som äfven gällande författningar
tillåta, är följande. Fartygets längd uppmätes vid
höjden af öfversta däcket. Längden delas i fyra lika
stora delar, och vid hvardera delningsstället mäter
man medelst kettingar, som tagas rundt utombords,
fartygets hela lodräta omkrets, hvilken derigenom
blir bekant på tre ställen. Enligt uträknade tabeller
bestämmas areorna på dessa ställen. Till halfva
midskeppsarean läggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
