Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benämningar och uttryck hörande till sjömansyrket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dejsa, säges om ett fartyg, då det går akter öfver.
Djupgående, fartygets djup under vattnet.
Drifva, den skeppets rörelse, som ej förorsakas af
segel eller ånga, utan af ström, sjögång eller storm;
drifva för ankaret, när ankaret ej längre håller fast.
Drill, se ratt.
Drägtighet, den största last, ett fartyg kan intaga
eller bära.
Dufning, förändans upp- och nedgående rörelse vid
ett fartygs stampning.
Dyning, den vågrörelse, som vattenytan har något före
eller efter en storm.
Däck, ett fartygs på balkar hvilande plankgolf.
Däfvert, grof, böjd jernstång med block, som står ut
öfver sidan eller aktern af ett fartyg att hissa upp
och hänga båtar uti.
Eskader, en mindre flotta, utlupen i sjön.
Eselhufvud, ett tjockt, jernbeslaget trästycke,
som tjenar att fasthålla ett rundhult vid näst under
varande.
Fall, ett tåg, hvarmed en rå, en gaffel eller ett
segel hissas upp eller firas ned och som antingen är
enkelt eller halas med en tälja; benämnes efter rån,
gaffeln eller seglet, som det tillhör, förbramfall,
klyfvertsfall o. s. v.
Falla, vrida förskeppet längre från vinden under
segling.
Fallrep, 1) sjelfva trappan, fallrepstrappan, som
för från vattnet upp till relingen eller däcket af
ett fartyg; 2) de ledtåg, hvaraf man begagnar sig
vid stigandet uppför denna trappa.
Fira, med eller utan afhåll eftergifva på ett tåg
med vidfäst last.
Flagga, ett tecken på fartygets nationalitet,
nationalflagga, som antingen blåser under gaffeln på
aktersta masten eller på en flaggstång längst akter
ut; amiralsflagg, nationalflaggan förd på toppen
af ett örlogsfartyg eller förut i en örlogsbåt
som tecken, att en amiral befinner sig om bord;
lotsflagg, flagg, som hissas på ett fartygs förtopp
till tecken, att det vill ha lots.
Flotta, 1) samtliga en nations örlogs- eller
handelsfartyg; 2) en större samling örlogsfartyg
under befäl af samm chef.
Fock, fockråns segel.
Fockmast, främsta masten på ett skepp, en brigg eller
en skonare.
Fockrå, fockmastens understa rå.
Fregatt, tremastadt örlogsskepp med kanoner på
ett batteri, med eller utan kanoner på öfre däck.
Fregattskepp, tremastadt fartyg med märsar
och rår på alla masterna (se fig. 165).
För, förskepp, fartygets främre del.
Förbygga, grundligt reparera ett fartyg.
Förhala, draga ett fartyg från ett ställe till
ett annat.
Förhydning, en fartygsbottens beklädning med
plåtar af koppar eller annan metall.
Gaffel, rundhult, som i lutande ställning med
sin tjockare gaffelformiga ända, kallad klo,
griper om bakre delen af en mast och tjenar
att utsträcka öfre liket af ett gaffelsegel.
Galeas, tvåmastadt fartyg, hvars främre mast,
som är längst, kallas stormast och den aktra
mesanmast, med rår på stormasten.
Galeon, hos spaniorer och portugiser fordom
brukligt krigsskepp med tre master och tre
till fyra däck.
Galjon, utbygnad på ömse sidor om förstäfven,
som vanligen afslutas och prydes med
en bild, galjonsbilden.
Galleri, utbygnad på ömse sidor om aktern af
ett örlogsfartyg.
Gast, sjöman, som har någon särskild förrättning om
bord och är dertill indelad, t. ex. båtgast, märsgast o. s. v.
Gigtåg, tåg, hvarmed seglens undre hörn upplyftas
eller ett gaffelsegel bergås, gigas;
benämnes efter seglet, det tillhör, stormärsgigtåg o. s. v.
Gina, tälja, der det ena blocket har minst tre
skifvor.
Glas, 1) hvarje half timme af de fyra, som
utgöra en vakt om bord; 2) ett sandur, som
rinner en half timme.
Gods, stående och löpande, stående och
löpande tågverk.
Grund, föga djupt ställe i haf, sjö eller flod.
Gårding, tåg, som går från ett råsegels undre eller
stående lik och tjenar att vid seglens hemtagning
upplyfta dem.
Hala, draga på ett tåg.
Halfdäck, 1) se skans, 1);
2) på handelsfartyg ett upphöjdt däck längst akterut.
Hals, det tåg, hvarmed ett undersegels eller
ett stagsegels främsta undre hörn nedhalas och
styfsträckes; ligga för babords halsar, ha vinden
in från babord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
