Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångfartygets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur denna förlägenhet funno markisen och hans
rådgifvare ingen utväg; nu för tiden skulle hvar
enda nybörjare i mekanik kunnat gifva honom en
fingervisning. Årsystemet öfvergafs följaktligen, och
man grep till skofvelhjulen. Plan och utförande voro
emellertid de gamla. För att af den enkelt verkande
atmosferiska maskinen erhålla en ständig, kringgående
verkan på hjulaxeln hade man gifvit maskinen två
cylindrar. Pistongerna verkade vexelvis på en ketting
och genom denna på en axeln omfattande ram med en öfre
och en undre rad spärrhakar, hvilka grepo in i en på
axeln sittande rad af snedt stälda tänder. Hvar enda
mekaniker känner till denna inrättning och vet, att
hon är ett af de ofördelaktigaste medlen att förvandla
en fram- och återgående rörelse till en kringgående;
dock fans då för tiden ännu ingenting bättre.
Hvad markisen beträffar, gjorde han hvad han kunde
för att åstadkomma ett ansenligt fartyg. Pistongerna
i hans maskin voro 1,75 fot i diameter med 5 fots
slag; fartyget var 155 fot långt och hjulens diameter
14,6 fot. Båten bygdes i Lyon, der Saône erbjöd ett
passande öfningsfält. Det nya eldskeppets första
offentliga uppträdande egde rum den 15 juli 1783
inför många tusen åskådare och till deras största
belåtenhet, ty fartyget gick verkligen uppför så väl
som utför strömmen. Detta var den första och sista
ljusglimten på Jouffroys uppfinnarbana. Ehuru någon
nämnvärd hastighet ej uppnåddes, funnos dock personer
villiga att ingå som delegare i företaget under
vilkor, att man erhölle ett 30-årigt uteslutande
privilegium på ångbåtsfarten på Saône. Detta
förslag ville man dock i Paris ej bifalla, med mindre
uppfinningen utfördes i sjelfva hufvudstaden på Seine
och i ett fartyg af 3 500 centners drägtighet. Härmed
var hela saken begrafven i Frankrike, och den stackars
markisen hjelper det föga, att hans landsmän nu göra
honom till ångbåtsfartens verklige uppfinnare,
medan hans samtida lemnade honom i sticket och hans
anförvandter och bekanta bland landtadeln hatade och
smädade honom för hans simpla borgerliga sträfvanden
i industrins tjenst.
Med ej större framgång arbetade man på andra håll på
förverkligandet af ångfartygsiden. Så se vi 1789 i
Skotland under firma Miller, Taylor och Symington en
dubbelcylindermaskin uppträda, som medelst en ketting
utan ända skulle kringvrida två i sjelfva båtens
inre befintliga skofvelhjul. Dessa försök utföllo
emellertid så olyckligt som möjligt, ty antingen
gingo skoflarna sönder eller sprungo kettingarna,
och härutöfver kom man aldrig.
1784 blef Watts dubbelt verkande maskin bekant,
och denna förbättrade motor blef naturligtvis
af följande uppfinnare genast tillgodogjord. De
närmaste i ordningen voro Fitch och Rumsey, två
amerikaner, hvilka samtidigt, 1784, uppträdde
med hvar sin plan. Den förstnämdes båt liknade i
grunden Jouffroys, men hade sex åror på hvardera
sidan, så inrättade, att alltid tre tryckte mot
vattnet, medan de tre öfriga öfver vattnet gingo
tillbaka åt förn. Systemet skulle kunnat kallas
ånggalersystemet. Det första försöket, som gjordes
på Delaware, lyckades förträffligt. Båten, om bord
på hvilken befunno sig bland andra Nordamerikas båda
största män, Franklin och Washington, gick så bra,
man kunde önska, och öfvervann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
