Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångfartygets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och deras bifloder, spridande lif och rörelse till
trakter, der hittills knapt en och annan nybyggare
funnits. Obestridligt är, att kolonisationen och
utvecklingen af staterna Ohio, Missouri, Illinois
och Indiana genom angbatsfarten påskyndats med mer
än ett århundrade.
Fulton slutade sin bana med ett värdigt verk, en stor
ångfregatt, som kongressen under kriget med England
lät bygga för försvaret af New-Yorks hamn. Bygnaden
var ett dubbelfartyg med ett skofvelhjul i midten,
oåtkomligt för fiendtlig eld. Genom tjocka väggar
var maskinen skyddad för skott. Fregatten förde 30
kanoner, som skulle skjuta glödgade kulor. Till skydd
mot äntring var han på sidorna försedd med liar,
hvilka sattes i rörelse af ångmaskinen, som tillika
genom åtskilliga rör kunde spruta tjocka pelare kallt
eller sjudande vatten öfver den fiende, som vågade
sig så nära. Fulton fick ej se sin flytande fästning
fullt färdig; han dog, vid nyss fylda 50 år, den 24
februari 1815.
Med dessa amerikanska framgångar för sina ögon kunde
man ej i Europa, framför allt ej i England, längre
förbli likgiltig. Kometåret 1811 bygde den skotske
mekanikern Henry Bell, hvilken sedan länge syselsatt
sig med dylika planer, The comet, Gamla verldens
första tjenstbara ångbåt, och dock egentligen endast
en liten början, ty han var ej öfver 42 fot lång
och maskinen hade endast tre hästkrafter. Båten var
bestämd för passagerarfart på Clyde mellan Glasgow
och Greenock, men, liksom i Amerika, ville i början
ingen anförtro sig åt honom, och äfven sedan
Bell gjort en färd rundt omkring Storbritanniens
kuster, gick affären så dåligt, att driftkostnaden
knapt blef betäckt. Visserligen bygde Bell och andra
flera ångbåtar, men den engelska försigtigheten gent
emot den nya uppfinningen var ej så lätt öfvervunnen,
så att England 1820 sammanlagdt endast hade 43 små
bogser- och passagerarångare, medan i Tyskland vid
samma tid Elbe, Oder, Spree och Havel mellan Potsdam
och Berlin redan beforos med ångbåtar. Tio år senare
hade England dock redan 315 ångfartyg. Saken hade här,
liksom annorstädes, fått fart, och under gången af
ångbåtsfartens vidare utbredning och utveckling
betäcktes inom kort de civiliserade ländernas
alla segelbara floder med ångare och genomkorsades
verldshafven af eldskepp.
Den sträcka, för hvars tillryggaläggande man på
Fultons tid behöfde 30 timmar, öfverfares nu på
en half dag. I detta förhållande har ångfartygens
hastighet småningom tilltagit, allt efter som
konstruktörerna lärde sig förbättra och fullkomna
fartyg och maskiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
