Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Segel och roder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den riktiga vändningen, kallas
manövreringskunskap. Att använda vinden till ett
fartygs framdrifvande är en utväg, som ligger så
nära till hands, att han redan mycket tidigt kunde
utfinnas och säkerligen äfven i skilda verldsdelar
blifvit sjelfständigt funnen. Som ännu i dag hos föga
utvecklade folk, var dock seglingskonsten i början
naturligtvis af den enklaste art: en matta eller ett
stycke tyg, utspändt på en flotte eller en liten båt,
se der allt!
Vi ha i det föregående (sid. 283–305) gifvit
afbildningar af några gamla farkoster med segel,
på hvilka man redan kan spåra en utveckling från
det enklare till det mera invecklade. Närmast
tänkte man blott på att öka seglens antal; om
en manövreringskonst, som genom olika vändningar
och ställningar på seglen förmår ge fartyget de
mångfaldigaste rörelser och äfven af den ogynsammaste
vind förstår draga fördel, visste de gamla intet. Man
seglade med förlig vind och kastade ankar, så snart
vinden vände sig eller kustbildningen gjorde en annan
riktning nödvändig, ty från kusten aflägsnade man
sig icke gerna. Vid stiltje och lättare motvindar
hjelpte man sig fram med årorna. Dessutom undvek man
gerna nattfärder och uppsökte hellre kusten för att
der ligga öfver.
En längre resa på Medelhafvet, som nu göres på några
dagar, upptog i forna dagar en tid, som för oss är
tillräcklig till en resa omkring jorden.
I den fjerran östern, i Indien och Kina, fans en
sjelfständig kultur, som i afseende på utbildningen
af sitt sjöväsen i början torde ha hållit någorlunda
jemna steg med vesterlandets. Enligt den berömde
resanden Marco Polo funnos nämligen i 13:e århundradet
i de indiska farvattnen fartyg, som voro ungefär
lika tacklade som de europeiska. Men medan de senare
allt mera fullkomnades, blefvo östasiaterna stående
på samma punkt. I jemförelse med vårt nu varande
sjöväsen förefaller deras opraktiskt och klumpigt,
och man kan der ännu i dag på mindre farkoster få se
en segelställning sådan ofvan stående bild utvisar,
hvilken naturligtvis endast då är användbar, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
