Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompassen - Normalkompassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet af Koter och Schmalkalder blifvit
försedd med hvarjehanda anstalter, som göra
honom ännu användbarare vid astronomiska
observationer. Benämningen pejlkompass fordrar en
liten förklaring. Med pejla menas på sjömansspråket
i allmänhet att iakttaga och bestämma, huru långt
från skeppet ett föremål ligger och åt hvilket
väderstreck. Till denna observation tjenar nu
azimut- eller pejlkompass en, i somliga länder
äfven kallad variationskompass. Utom till pejling af
kusterna vid deras aftecknande användes pejlkompassen
äfven ofta att bestämma fartygets afdrift. Man
pejlar då kölvattnet, d. v. s. man undersöker,
om den krusiga vattenfåra, som fartyget under sitt
lopp lemnar bakefter sig, bildar en vinkel med kölens
riktning och huru stor denna vinkel är.
Normalkompassen (standard compass) har ett fast läge
ofvan relingen och i fartygets medellinie, så att han
ständigt är på ett afstånd af åtminstone 5-6 fot från
alla mindre föremål af jern, af omkring 12 fot från
större, långsträckta föremål, såsom skorstenar, och
af minst 15 från rörliga föremål, såsom kanoner. Han
är inrättad på samma sätt som azimutkompassen och
är oumbärlig för krigsskepp och kofferdifartyg,
som äro bygda af jern eller ha sådana laddningar,
hvilka, såsom jern, maskindelar o. s. v., afleda
magnetnålen. Efter honom införas alla kurser och
pejlingar i skeppsjurnalen.
Som bekant, är det blott på få ställen på jorden
kompassnålen pekar rätt åt norr. Colombo var
den förste, som fäste uppmärksamheten på dessa
afvikningar, hvilka under hans första resa till
Amerika försatte honom i ej ringa bryderi. I följd af
sakens vigt började man snart derefter på sjökorten
angifva nålens missvisning i olika trakter af
jorden. Det första af dessa sjökort utgafs 1530
af Alonzo de Santa cruz, Karl V:s lärare. Sedan
arbetade holländarna flitigt i denna riktning. Genom
fortsatta observationer fann man vidare, att nålens
afvikelser ej blott vexla efter olika orter, utan ej
ens på samma punkt äro sig lika. De efter tusentals
observationer tillkomna sjökorten och tabellerna,
som öfver hela jorden angifva den ställning, nålen
intar till hvarje orts meridian, d. v. s. huru mycket
hon missvisar, äro således ej användbara för alltid
eller för många år, utan måste ungefär hvart femte
år omarbetas och rättas.
Magnetnålens afvikelser kunna åtskiljas i sekulära,
som af- och tilltaga i perioder af hundra år eller
mera, och dagliga. De dagliga eller egentligen
ständiga rubbningarna fram och åter ha en viss
regelbundenhet allt efter årstiderna och timmarna
på dygnet och tillskrifvas allmänt solvärmets
inverkan. Äfven dessa dagliga skiftningar äro efter
orternas belägenhet mycket olika, men som de alltid
äro mycket obetydliga, tagas de aldrig i beräkning vid
vanlig styrning. Väsentliga och stora rubbningar af
kompassen kunna dock förorsakas af andra tillfälliga
omständigheter. Sådana äro: norrsken, hvilka,
så länge de äro synliga, bringa magnetnålarna i
oordning på stora sträckor af hafvet, jordbäfningar,
vulkaniska utbrott, närheten af klippor, öar och
kuster, i hvilkas granskap betydliga rubbningar så
ofta förekomma, att man skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
