Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På liknande sätt kunna fixstjernor med klart sken,
planeterna och månen användas vid höjdbestämningar,
då man i astronomiska kalendrar finner uppgifter
på deras deklination m. ra. Planeternas och månens
egna rörelser göra dock beräkningen mera invecklad,
hvarför här ej närmare kan redogöras. Endast det
torde böra anmärkas, att äfven deklinationen behöfver
beriktigas, om observationerna företagas långt
öster- eller vesterut från den första meridianen
(Greenwich hos engelsmännen, Paris hos fransmännen),
ty kalendrarna uppgifva blott deklinationen för det i
fråga varande observatoriets men då denna deklination
ständigt förändras, kan denna uppgift ej vara riktig
för hela parallelkretsen. Man har alltså en rättelse
(addition eller subtraktion) att göra allt efter
längden, för hvilken det äfven finnes tabeller,
och erhåller derigenom den för hvarje ort riktiga
deklinationen.
Bestämmandet af den geografiska längden är egentligen
en tidsfråga, ty härvid fordras framför allt, att
man känner den verkliga tiden för den ort, hvars
längd skall utrönas. Huru man efter olika metoder
genom observationer af solens och stjernornas höjd
finner tiden, behöfva vi här ej visa. Men känner
man den verkliga tiden för den ort, der fartyget
befinner sig, fordras ingenting vidare, än att man
äfven känner den verkliga tiden for en annan bekant
ort, hvartill man vanligen väljer första meridianen
(Greenwich, Paris); skilnaden mellan de begge tiderna
ger då genast längden. Vet man t. ex. med visshet
om bord, att klockan är jemnt 10 på förmiddagen och
att hon under första meridianen i samma ögonblick är
1 på eftermiddagen, vet man äfven med det samma, att
fartyget befinner sig 45° vester om denna meridian,
ty skilnaden utgör 3 timmar, således jemnt den tid,
solen behöfver för att genomlöpa 45°. Man måste
således ej blott bakom sig ha en fast punkt, hvarifrån
man kan räkna, utan äfven noga känna, huru mycket
klockan der är i ett gifvet ögonblick. Detta ändamål
kan vinnas på ett mycket enkelt sätt derigenom,
att man från denna ort, t. ex. från Greenwich, om
man lägger dess meridian till grund, medför ett ur,
som utvisar dess tid. Lagar man nu blott, att uret
alltid är i gång, har man ju alltid Greenwichs tid i
fickan. Detta har man också för länge sedan insett,
men tillika, att ett vanligt fickur härtill ej låter
använda sig.
Redan 1714 utfäste man derför i England ett pris af 10
000 pund sterling åt den, som kunde förfärdiga ett ur,
hvarmedelst det blef möjligt att bestämma längden på
en hel grad när, men 15 000 för ett sådant instrument,
som kunde noga angifva henne till 2/3°, och 20 000 för
ett, som visade henne ända till l/2°. Det har kostat
ofantligt mycket konst och skarpsinne, men också
har nutidens urmakeri kommit så långt, att det gamla
idealet med 1/2 grads ovisshet är vida öfverträffadt,
ty längdskilnaden kan nu noga angifvas ända till en
tretiondedel af en bågminut eller sjömil. Tack vare
denna nu uppnådda fulländning, är, åtminstone för
kortare färder, en god kronometer ensam tillräcklig
för längdbestämningar. På längre resor deremot, då
kronometern omöjligt kan vara absolut fullkomlig,
ej heller skyddas från alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
