Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
störande inflytelser, bestämmes ej blott tiden om
bord, utan äfven den tid, som första meridianen
i samma ögonblick har, genom astronomiska
observationer. Dessa sistnämda observationer,
nämligen utfinnandet af hufvudmeridianens tid, tjena
således till att kontrollera kronometern, och om
denna är mycket god och observationerna fullt lyckats,
kunna inga nämnvärda olikheter mellan begges utsago
ega rum. Den för detta ändamål mest använda metoden
är att för hvar gång mäta månens afstånd från solen
eller vissa fixstjernor eller planeter. Härtill
erbjuda sig mycket ofta tillfällen, och utom
vid nymåne kan man när som helst vid klart väder
företaga dessa mätningar, så snart de i fråga varande
himmelskropparna stå 10 grader öfver horisonten. Från
en stjerna, som befinner sig i månens bana, aflägsnar
sig denne på 24 timmar i medeltal 791 gradminuter
eller 13° 11’. Skulle man således än vid mätningen af
vinkelafstånden mellan de begge himmelskropparna taga
fel på en minut, skulle dock detta for bestämningen
af längden ej göra fullt en half grad. Med nutidens
goda instrument, understödda af de noggrannaste
måntabeller, och genom att taga medeltalet af flera
observationer är man nu i stånd att på land reducera
felen ända till några få längdminuter.
När man med sextanten tar ett sådant afstånd, använder
man instrumentet på förut omnämdt sätt; men då det
här ej är fråga om att sätta solen i skenbar beröring
med horisonten, utan två himmelskroppar i beröring
med hvarandra, måste instrumentet i de flesta fall
ej hållas lodrätt, utan så snedt, som deras läge
fordrar. För att med största möjliga noggranhet
taga en måndistans fordras fyra observatörer:
hufvudpersonen mäter afståndet mellan de begge
stjernornas närmaste kanter, den andra mäter under
tiden månens höjd och den tredje solens eller den
i hennes ställe valda andra stjernans, medan den
fjerde med klockan i hand noga antecknar de tider,
då observationerna göras.
För att underlätta dessa längdbestämningar äro i
de tryckta hjelpredorna, den nautiska almanackan
m. fl., månens afstånd från solen och några (9)
klart lysande stjernor uppgifna för hvarje dag och
för hvar tredje timme; de deremellan liggande kan
man då lätt finna genom beräkning. Har man således
uppmätt ett vinkelafstånd mellan månen och en annan
stjerna och i boken eftersett den deremot svarande
tiden, behöfver man blott jemföra den senare med
klockorna om bord för att af tidsskilnaden finna
den sökta längden. Men dessa tryckta hjelpredor
angifva de verkliga afstånden, d. v. s. dem,
som skulle uppstå, om mätningarna egde rum från
jordens medelpunkt. Med dessa storheter måste de
på ytan funna vara något olika och reduceras derför
till de förra. Vinkelskilnaden, som jordens halfva
diameter åstadkommer, eller parallaxen, är i fråga om
fixstjernor lika med noll och naturligtvis störst i
fråga om den oss så nära liggande månen. Parallaxen
blir äfvenledes noll, när stjernorna stå i zenit, och
störst, när de stå vid horisonten. Då han således blir
större och mindre allt efter afstånden, måste man för
hvarje särskildt fall efter datum och ställets tid i
kalendern efterse hans storlek. En motsatt verkan mot
parallaxen har refraktionen. Medan den förra i följd af för
hög observationspunkt låter himmelskropparna synas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
