Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebb och flod - Buteljposter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt detta kan sjömannen draga nytta, men genom
bristande uppmärksamhet också förlora tid, ja, till
och med fartyg. Den stigande floden drifver honom
fortare till närheten af land och gör det till och
med möjligt för honom att inlöpa i hamnar, som eljest
genom sina grund vore alldeles otillgängliga. Lika så
för honom floden på sin återväg hastigare från land,
och en längs kusten gående flodströmning kan i hög
grad påskynda hans färd. I alla dessa fall kan han i
sin kursberäkning göra sig till godo en extra fördel.
Men jemte de af ebb och flod alstrade strömningarna
ges det en mängd andra, vida mera omfattande, hvilka i
sin helhet och sin oupphörligt fortgående verksamhet
nästan erbjuda ett motstycke till blodomloppet
i den lefvande organismen. Men der en strömning
finnes, kan man förutsätta och i de flesta fall
äfven uppvisa tillvaron af en motströmning, vare
sig på ytan eller djupt ned i hafvet. I följd af
denna ständigt eftersträfvade och ständigt å nyo
störda jemvigt flyta varma strömmar från söder åt
norr och kalla strömmar i motsatt riktning. På det
ena stället mildras sålunda den ytterliga hettan,
på det andra den lika ytterliga kölden.
Under den heta zonens glödande sol ufdunsta oerhörda
vattenmassor från en hafsyta, som år ut och år
in har en värme af 25-30°. För att ersätta denna
förlust måste ständigt andra vattenmassor strömma
dit från kallare luftstreck. Men dervid medverkar
äfven en annan faktor, som gör detta utbyte till ett
ömsesidigt. Det är hafvets salthalt. Saltet afdunstar
ej på samma gång, och således måste det qvarblifna
vattnet bli saltare, följaktligen tyngre i jemförelse
med vattnet vid högre bredder, der afdunstningen
är vida svagare. Denna ständigt uppstående skilnad
sträfvar äfven oupphörligt efter en utjemning. Ytans
tunga vatten i den heta zonen sjunker ned i djupet,
utbreder sig i strömmar till de kallare luftstrecken,
lyfter här, så att säga, det lättare vattnet och
befordrar dess strömning till eqvatorn. Men på
de vägar, hafsströmmarna taga, utöfva åter två
omständigheter ett afgörande inflytande: jordens
rotation och kontinenternas formbildning. Det är
sannolikt, att det vidaste jordbältets vatten alltid
blir något efter jordens rotation, ett fördröjande,
som förorsakar en ständig strömning från öster till
vester (eqvatorialströmmen), hvarvid de mellan
vändkretsarna ständigt blåsande östan vindarna
(passaderna) äfven göra sitt till. Fastlandens
och hafsbottnens formbildning afleder och delar
strömmarna, så att de väsentligt förändra sin
riktning, och sålunda uppstår ett inveckladt system,
som man lättare inhemtar genom en blick på en
strömkarta än genom beskrifning. Vi hänvisa derför
till en sådan karta, helst vi redan (tredje bandet,
sid. 506–530) närmare redogjort för hafsströmmar,
vindar och stormar.
Ej sällan har man begagnat sig af hafsströmmarna
för att befordra så kallade buteljposter. Sedan
lång tid tillbaka har det varit brukligt, att man
på fartyg med undergång för ögonen, för att lemna
en sista underrättelse om sig, gömt en biljett i en
tillkorkad butelj, en igenbeckad låda o. d. och så
öfverlemnat den åt hafvet. Men hvad som förr blott
skedde i enstaka förtviflade fall, har man i nyare
tider systematiskt utfört för att erhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
