Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormmanöver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man skulle väntat. Om solen lyser matrosen, medan han
refvar och beslår seglen, eller om han i kolsvarta
natten endast har sina händers känsel att förlita
sig på, det måste vara honom likgiltigt och är
det äfven. Om storm talar han i sådana fall ännu
ej på länge, ty med detta ord är han märkvärdigt
sparsam. Det var en »styf kultje» eller, i svårare
fall, »hårdt väder», som dref honom upp på rårna;
tilltar äfven detta, då är stormen färdig och den
af rätta slaget. Innan det kommer derhän, måste
temligen många segel redan vara bergade. Växer
stormen i styrka, så att han öfvergår till orkan,
tar man in alla segel och bibehåller blott ett mindre
som stormsegel, för att ännu ha någon makt öfver
fartyget. Nu beror allt på, om man åt den sidan,
dit stormen drifver, har öppen sjö, eller om kortet
utvisar grund, klippor eller närliggande kuster. Ar
detta ej fallet och man således endast har med stormen
att göra, kan man taga honom på två sätt. Antingen
låter man honom drifva sig framåt, eller sätter man
sig i viss mån till motvärn emot honom.
Att drifva undan för stormen kallas att länsa. Man
låter vinden blåsa sig rakt i ryggen och har några få
eller, i värsta fall, alls inga segel tillsatta. I
senare fallet är det endast master och tågverk, som
erbjuda den påkörande vinden några angreppspunkter. Så
länge ett fartyg länsar undan, har det ej att uthärda
stormens hela våldsamhet, emedan hon är minskad med
så mycket, som fartygets framfart i samma riktning
utgör. Men vid denna manöver är aktern, fartygets
svagaste del, betydligt hotad af vågornas angrepp. En
länge fortsatt länsning fordrar derför i allmänhet ett
väl bygdt och stufvadt fartyg samt dessutom mycken
uppmärksamhet på rodret. Ty stormen har en ständig
benägenhet att vända fartyget tvärs för sig. Lyckas
honom detta, kasta sig naturligtvis störtsjöarna öfver
fartyget, bortspola allt på däck och söka kasta omkull
det. Man länsar naturligtvis blott för en gynsam
storm, så vida man ej vet sig vara på en annalkande
cyklons stråt. I detta fall tar man hellre en omväg,
för att undvika honom, än man utsätter sig för den
oberäkneliga faran att råka i hans väg.
Ar fartyget ej lämpligt att länsa med, eller förbjuda
omständigheterna en sådan manöver, lägger man bi,
d. v. s. man vänder fartygets förstäf mot vinden,
som man ville segla dikt bidevind, d. v. s. med hans
hjelp hålla en så sned kurs som möjligt åt venster
eller höger. Eodret är då vändt åt lovart (vindsidan)
och gör, i förening med ett enda tillsatt märssegel,
att det med förn från vinden affallande fartyget
alltid å nyo lägger sig upp uti honom. Medan fartyget
sålunda inom två streck än faller, än lofvar upp,
kominer det ej framåt, utan drifver blott åt sidan
under starka rullningar och slingringar, stigande och
fallande. Ar det väl och starkt bygdt, är dock dess
läge jemförelsevis trygt; stormen har förlorat en del
af sin makt deröfver, och ju stadigare det ser honom
i ögat, desto mindre fara löper det att öfverspolas
af störtsjöarna.
Genom att lägga bi kan ett fartyg reda sig för en
flera dagars storm utan någon betydande förlust af
annat än tid, ty i de flesta fall drifves det ur
sin kosa. Men ofta nog gestalta sig förhållandena
ogynsammare. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
