Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tornados, cykloner, tyfoner, teifuner - Stiltje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kämpa och som beredde skonerten Frauenlobs
undergång. Här visar sig riktigt tydligt den
ofantliga fördel, skrufven ger ett mot hinder
kämpande fartyg. Aftonen den 1 september sjönk
solen med stark rodnad ned i hafvet; hela himmeln
företedde en ovanlig belysning. Under natten bröt
ovädret lös, och redan före dagningen rullade
och stampade fartyget i den tjutande stormen och
de ofantliga sjöarna. Obeskriflig var anblicken
af de upprörda elementens strid. Ingenting af
det vanliga taktmässiga kommandet och gåendet af
enstaka höga vattenberg, som vid en vanlig storm;
hela hafvet syntes snarare som en enda kämpande
massa, en oerhörd bränning, hvars fradgande kammar
piskades af tjutande vindar. Utsigten var ovanligt
trångt begränsad, tunga blyfärgade töckenmassor
hängde djupt ned och sammansmälte med det upptornade
hafvets skum. Fartyget rullade och slingrade i alla
riktningar, två af de bästa båtarna bortspolades som
nötskal, seglen sletos i tu som spindelväfvar, och
trasorna smattrade i luften som plutoneld. Så ofta
man försökte sätta till ett litet stormsegel, gick
det genast sin kos. Klockan hade emellertid blifvit
10 på förmiddagen, och ännu hade stormen ej nått sin
höjd, ty barometern fortfor att falla. Slutligen mot
kl. 1/2 11 inträdde plötsligt ett relativt lugn, som
räckte 15-20 minuter, och qvicksilfret sjönk ej mera:
man hade uppnått tyfonens lugna centrum, och nu gälde
det att, i motsatt riktning mot hans, bana sig väg
ut. Naturligtvis måste man nu störta sig midt in i
en ny strid, hvari hafvets alla afgrundsandar syntes
arbeta på fartygets undergång, men med skrufvens
tillhjelp lyckades man slå sig igenom, och kl. 2
befann sig fartyget på stilla vatten. Himmeln hade
klarnat, och skeppet plöjde de behagfullt lekande och
plaskande vågorna, som glittrade i solskenet, liksom
det alltid varit så. Kontrasten mellan denna angenäma
färd och de nyss genomlefda förfärliga timmarna kunde
ej gerna tänkas större. Medan hafvet efter vanliga
stormar ofta är i flera dagar upprördt, är således
tyfonens verkan inskränkt till en mindre yta, och
man kunde tro, att man befunne sig i ett farvatten,
som stormen på sin härjande framfart alls icke berört.
Af annat slag äro eller voro de faror och
vedervärdigheter, som åtföljde stormarnas motsats,
stiltjen. Ingenstädes är färden behagligare än i
passadvindarnas milda, ljumma strömmar; men ett
fartyg, som skall passera linien, kan ej alltid
fara med passaden; det måste öfvergå den zon, der
stiltje vexlar med storm och oväder. Det kan då, i
synnerhet på två områden af tropikerna, som äro kända
derför och af denna orsak gerna undvikas, mycket lätt
hända, att vinden småningom helt och hållet dör ut,
seglen hänga slappa och fartyget ligger orörligt
stilla på den spegelblanka hafsytan, medan solen
strålar glödande från den molnfria himlen. Räcker
ett sådant förhållande länge - och det kan räcka
ej blott i dagar, utan i tre till fyra veckor -
måste det naturligtvis bli odrägligt. Den tvungna
overksamheten och ledsnaden göra den bästa besättning
dyster och missnöjd; dag efter dag förnyas samma
tröttande skådespel: ofvan och under en gränslös,
blå yta, bländande solljus och glödande hetta. Genom
den senares inverkan bli dricksvattnet och öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
