Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrbåkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fyrar och fyrfartyg.
Fyrbåkar till sjöfartens bästa ha redan från äldre
tider varit i bruk, och bland dem finnas till och
med två af den gamla verldens sju underverk: den
ståtliga Faros utanför Alexandrias hamn och den
kolossala menniskobilden vid inloppet till Rodos’
hamn, bekant under namnet kolossen på Rodos. Vår
praktiska, nyktra tid bygger visserligen ej längre
sådana praktverk, men nödvändigheten har dock ej
sällan föranledt fyrbygnader, som i afseende på
djerfhet och besegrade svårigheter äro alldeles
tillräckligt häpnadsväckande och säkerligen skulle
förefallit forntidens byggmästare omöjliga.
Med hvilket bränsle de gamla matade sina fyrar,
känner man ej; ganska möjligt är, att asfalt och
bergolja användes dertill. I nyare tider, ända tills
det nu varande systemet infördes, begagnade man massor
af kol, hvilka, fylda på gallerkorgar af jern och
antända, lemnade en eld, som trotsade storm och regn;
men skenet syntes ej långt. Den ljuskälla, som ännu
mest användes i fyrarna, är god rofolja. Till och
med i England, der man ända till 1852 endast brände
renaste spermacetiolja, är detta ännu fallet. Dock
använder man mångenstädes petroleum och paraffinolja,
ja, till och med gas har försökts.
Oljlampan i förening med linser och speglar har
således äfven blifvit sjömannens lykta. Detta var
dock ej möjligt förr, än det blifvit ljusare inom
vetenskapen sjelf, förr än Lavoisier och Scheele
upptäckt syret och dermed afslöjat förbränningens
väsen samt Argand och andra sedermera gifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
