Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrar på främmande kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En af Plymouths rikaste borgare, vid namn Winstanley,
var den förste, som, trots alla svårigheter,
försökte på detta skär uppföra ett fyrtorn. Han
bestred kostnaderna ur egen kassa och lät efter
sin egen plan utföra bygnaden. Till grund lade man
massiva qvaderstenar och reste ofvanpå dessa höga
pelare, som uppburo lanterninen. Man bestämde sig
för denna konstruktion under det antagande, att
bygnaden härigenom skulle erbjuda sjöarna färre
angreppspunkter. Detta antagande befans dock vara
ett misstag, ty en af dessa förfärliga stormnätter,
som i synnerhet om hösten hemsöka Englands kuster,
blef tornet bortspoladt och jemte det dess uppbyggare,
som sjelf denna natt besörjde vaktgöringen.
Man uppförde ett nytt torn i form af en jättepelare,
hvilken man, för att mildra vågslagets våldsamhet,
rundt omkring beklädde med ekplankor. Detta torn stod
i mer än fyrtio år, tills blixten 1755 slog ned deri
och lade det i aska.
Vid uppförandet af det tredje tornet, som ännu
står, använde man intet trävirke och bygde de två
nedersta våningarna helt och hållet massiva. Väldiga
qvaderstensblock fogades samman och förbundos med
grofva jernkrampor. Omkring hela hvarfvet lade man
en ofantlig jernkedja, som påkrymptes i rödglödgadt
tillstånd, för att hon vid afsvalningen skulle sluta
sig så mycket tätare till stenringen. Det inre fyldes
sedan med sten och cement. Först vid ansenlig höjd är
ingången anbragt. Lanterninen reser sig 100 fot öfver
grunden, men det oaktadt händer vid häftiga stormar
ej sällan, att vågorna slå ända dit upp. I detta af
öfverste Smeaton uppbygda torn bo ständigt tre modiga
män, som ha att tillse, att lamporna nattetid äro i
godt skick och redan på långt håll visa fartygen den
fara, som här hotar dem. Man berättar, att tornet
vid häftiga stormar märkbart darrar af vågsvallet,
men ännu har det ej lidit någon egentlig skada.
Ett värdigt motstycke till denna fyr bildar den,
som ligger på Bellrock (klockskäret), en farlig
klippa vid Skotlands östra kust. Innan man vågade
försöket att på detta skär uppföra ett torn, fans här
en klocka, som af hafsvågorna sattes i rörelse. Sedan
1811 står nu här ett ståtligt torn, hvars fundament
ligger 10 fot under flodvattnets vanliga höjd. Det
är en föränderlig fyr med speglar och omvexlande rödt
och hvitt sken. Vid töcknigt väder ringes äfven hvar
half minut med en klocka.
Äfven Tyskland har åtskilliga märkvärdiga fyrbygnader.
Så uppfördes 1845 en fyr vid Brüsterort, på yttersta
landtungan mellan Pillau och Memel, 115 fot öfver
hafsytan. Fyrtornet är åttkantigt och bygdt af tegel
samt 100 fot högt; inuti leder en vindeltrappa med 120
trappsteg upp till lanterninen. På vår bild (fig. 238),
som föreställer tornet i genomskärning, betecknar A
fyrmästarens rum; i B, som har utgång till altanen,
befinner sig rotationsmaskinen. En liten trappa leder
härifrån upp till lanterninen C, midt i hvilken
fyrapparaten hvilar på en jernbotten, hvilken åter
stödes af en jernpelare, en förlängning af den genom
hela tornet gående pelaren, hvaromkring vindeltrappan
slingrar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
