Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrar på främmande kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fyrapparaten enligt Fresnels system är en blänkfyr,
som på tolf minuter tre gånger visar sig i sin högsta
glans, tre gånger som medelsken och sex gånger
som svagaste sken. Genom denna ständiga vexling
kan fyren lätt skiljas så väl från ljus på land som
från stjernljuset och ses af fartygen på 28 sjömils
afstånd. En sinnrik anstalt underrättar fyrvaktaren,
om lampan behöfver mera olja, hvaraf åtgår öfver
ett skålpund i timmen. I stället för att leda den
öfverrinnande oljan omedelbart ned i oljhuset, låter
man henne gå öfver ett litet kärl, som har formen af
en slef med ett hål midt i bottnen. Men emedan detta
hål är för litet att hastigt släppa igenom all dit
flytande olja, är slefven fyld, så länge oljan fortfar
att rinna. Upphör tillflödet och kommer således ingen
olja mer från vekarna, tömmes slefven, blir för lätt,
höjer sig och sätter dervid ett väckarhjul i rörelse,
som påminner väktaren om hans pligt.
Anläggningen af fyrtorn på klippor, som öfverspolas
af hafvet, är ännu ej det svåraste, ty här har man
dock fast grund, som man blott behöfver afdämma
mot vågorna. Skall man deremot bygga på lös sand,
t. ex. för att utmärka spetsen af en lång, farlig
bank, måste man naturligtvis först äfven skapa
en konstgjord grund. Man neddrifver då måhända
en mängd jernrör i bottnen och bildar på detta
sätt ett slags pålbädd. Så var t. ex. fallet vid
anläggningen af Hohenwegs fyr, den förnämsta vid
nedre Weser, hvilken dock af brist på god grund
måst läggas två mil ofvanom den punkt, der floden
lemnar de sista sandbankarna. För detta torn skulle
nu byggmästaren midt i den rörliga och alltid
genomdränkta sanden skapa en fast grund. Stora
rustbäddar, stenblock och murverk sänktes djupt ned
i sanden och sammankopplades med jernkettingar och
jernband, så att de liksom förenades till en enda fast
klippa, hvarpå man uppförde tornet. Det är en solid,
fästningslik åttahörning på bred bas, som, försedd
med de ändamålsenligaste inrättningar, redan under en
följd af år lyckligt motstått vågor och stormar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
