Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stormsignaler - Lotsar och lotsväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På föranstaltande af den genom fysikaliska och
geografiska undersökningar bekante amiral Fitzroy
infördes i England ett system för stormvarningar. Så
snart den meteorologiska byrån i London ansåg
det lämpligt, hissade man i alla hamnar de olika
signalerna, allt efter som storm väntades från
det ena eller andra hållet. Emellertid måste hans
varningar allt för ofta varit onödiga och ej heller
blifvit rätt förstådda. Efter hans död hvilade,
inrättningen någon tid, men har sedan åter upptagits,
dock med den skilnaden, att nu mera blott en signal
gifves: en svart cylinder om dagen och fyra lanternor,
upphissade i ändarna af två öfver hvarandra anbragta
tvärstänger, om natten. Dervid gäller som regel,
att så snart mellan två ställen i en trakt, som ligga
på 50 sjömils (omkring 12 geografiska) afstånd från
hvarandra, skilnaden i barometerståndet utgör mer
än 6 hundradelar; af en engelsk tum (1/2 linie),
har man i denna trakt att vänta en storm. Professor
Dove i Berlin, den äldste nu lefvande meteorolog, som
genom sin lag för vindarnas rotation först uppstälde
regler för en sannolik vind- och väderleksförändring,
hvilka ännu länge torde komma att tjena till ledning
for enskilda observatörer, skickar dagligen en lista
öfver temperaturförhållandena och barometerstånden
från 41 orter mellan S:t Mathieu, Haparanda, Moskva
och Konstantinopel till alla personer, anstalter och
tidningar, som prenumerera derpå. Med undantag af
Grekland ha nu alla Europas länder meteorologiska
stationer. I England utges dagligen en karta öfver
väderleksförhållandena på 51 platser i England,
Frankrike, Holland, Nordtyskland, Jylland och
Norge till Kristiansund. Der användas årligen 4 000
pund sterling (ungefär 72 000 kronor) för detta
ändamål. Som bekant, utgifvas äfven hos oss sedan
flera år sådana synoptiska kartor. (Se för öfrigt
tredje delen af Uppfinningarnas bok s. 528–530.) Man
antar nu, att i medeltal 60 procent af varningarna
befinnas vara sanna.
Lotsar och lotsväsen. Så snart infarten till en hamn
eller en flodmynning är förenad med svårigheter,
såsom vanligen är händelsen, kan ett främmande fartyg
ej förlita sig på bakar, prickar och andra stumma
vägvisare, utan behöfver en lots, och sjölagen ålägger
i allmänhet hvarje kapten att begagna sig af en sådan.
Öfver allt, der sjöfarten är väl ordnad, äro lotsarna
nu mera af myndigheterna pröfvade och särskildt
anstälda personer. Förr var det dock ej så, utan
hela saken mer eller mindre öfverlemnad åt den
enskilda företagsamheten. Sådana sjelftagna lotsar
foro ofta långt ut till sjös från Nordsjöns kuster
och öar, t. ex. ända bort till Engelska kanalen
och genom denna för att möta främmande fartyg och
mot dryg betalning erbjuda dem sin tjenst. Nu mera
finnas särskilda lotsstationer, der man endast antar
pålitligt folk, erfarna sjökaptener eller styrmän,
som äro väl förtrogna med kusternas beskaffenhet. På
snabbseglande skonertar och kuttrar gå de långt ut
till sjös, dock ej så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
