- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjunde bandet. Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel /
516

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lotsar och lotsväsen - Räddning af skeppsbrutna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långt som förr. En stor lotskutter har ofta tio
eller flera lotsar om bord, hvilka aflemnas på mötande
fartyg. Sjelf ligger han ständigt ute och kryssar och
underhåller förbindelsen med hamnarna genom mindre
fram och tillbaka farande kuttrar, på hvilka lotsarna,
sedan de fört det dem anförtrodda fartyget i hamn,
återvända.

Lotsfartygen hålla sig så länge som möjligt ute på den
salta böljan. Men årstiden kan medföra så töcknigt,
stormigt och isigt väder, att de för egen säkerhet
måste lemna sina stationer. Vid sådana undantagsfall
äro ankommande fartyg öfverlemnade åt sig sjelfva
och ät slumpen, och på samma sätt äfven om sommarn,
då de ej lyckas få sigte på en officiel lots. De taga
då gerna en enskild, om han mot kontant erkänsla är
villig att gå dem till hända. Rasa stormarna länge,
händer det, att talrika fartvg från alla länder
kryssa af och an utanför de svåra inloppen till
floderna, emedan de ej våga på egen hand segla
in. Under svårigheter af många slag trotsa de vind
och sjö samt hålla sig så nära de farliga bankarna,
som de med afseende på egen säkerhet våga, för att
vid första lägliga tillfälle inlöpa i hamnen.

Räddning af skeppsbrutna. Att trygga sjöfarten och
förekomma faror är hufvudsyftet för alla anstalter
inom sjöväsendet. Det är detta sträfvande, som
förskrifver det ändamålsenligaste och solidaste
sätt att bygga fartyg, som framkallat förbättrade
instrument, sjö-, ström- och vindkartor, signalväsen,
fyrar, bojar och bakar o. s. v., och vår tid har gjort
så mycket för fulländningen af alla dessa hjelpmedel,
att man skulle kunna vänta, att skeppsbrott och
andra sjöolyckor blefve allt sällsyntare. Det
oaktadt är antalet af skeppsbrott fortfarande högst
betydligt. Endast vid de britiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:22:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/7/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free