Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dykarklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första bättre dykarklockan och steg sjelf i henne ned
i djupet. Försedd med många nyare förbättringar,
har apparaten sedermera för mångfaldiga ändamål i
synnerhet på de många hamnplatserna användts och
gjort en mängd goda tjenster, tills för några och
tjugu år sedan den fria dykningen började träda
i förgrunden och nu mera till största delen gjort
klockan obehöflig.
Dykarklockan grundtanke är mycket enkel och kan
lätt åskådliggöras med ett dricksglas, som man med
öppningen nedåt trycker lodrätt ned i vattnet. Glaset
förblir till största delen tomt, emedan den deri
befintliga luften hindrar vattnets inträngande. Men
ju djupare en dylik inrättning kommer ned under
vattenytan, desto mer tilltar vattentrycket nedifrån
uppåt. Luften, som en elastisk kropp, blir allt mer
sammanpressad och vattnet stiger allt högre öfver
klockans kant. Dykarna i klockan måste derför alltid
andas och arbeta i mer eller mindre sammanpressad
luft och redan på ett djup af ungefär 24 fot uthärda
två atrnosferers tryck, hvilket visserligen ej är
behagligt, men likväl ej heller farligt.
Ett oeftergifligt vilkor för, att en dykare skall
kunna göra sin tjenst, är naturligtvis en tillräcklig
luftvexling, alltså en anstalt, hvarigenom frisk
luft nedföres i apparaten och den genom andningen
förskämda och upphettade luften bortskaffas, ty om
det ursprungliga luftförrådet i klockan ej förnyades,
skulle det sannolikt ej längre än fem till sex minuter
förbli dugligt att uppehålla lifvet.
De äldsta dykarklockorna voro af trä och belastade
med tyngder. För att förse de i en sådan klocka
nedstigande dykarna med deras behof af frisk luft,
nedhalades jemte klockan kärl, som genom slangar
stodo i förbindelse med hennes inre. Genom att vrida
på en kran kunde man inleda det omgifvande vattnet i
dessa magasin, ur hvilka luften då trängdes och genom
slangledningen drefs in i dykarklockan. På detta sätt
beskrifves Halleys klocka äfvensom den förbättring
af henne, som Spalding i Edinburgh 1775 utförde.
Denna metod att förse dykaren med frisk luft utbyttes
sedermera mot den enklare och bättre att medelst en
tryckpump nedsända luft genom en böjlig, vattentät slang.
Slangen utmynnar i klockans tak, och det hvinande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
