Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jetteångare på oceanen. Great eastern - Förbättringar i segelfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af en 1 000 hästars maskin drifven propeller af 25
fots diameter samt vägande 1 434 centner, den största,
som hittills blifvit använd om bord på fartyg. För
att i sig förena allt, som blifvit uppfunnet för
sjöfartens fullkomnande, har jätteskeppet äfven sju
master, vid hvilka öfver 60 000 qvadratfot segelduk
kunna utspännas för vinden. Och likväl behöfver
det endast 400 matroser, emedan de tyngsta arbetena
utföras af ångmaskiner. Utan sådana »ångmatroser»
skulle det vara illa bestäldt, då fartygets 10
ankaren väga 1 195 centner, de 800 famnar långa
kettingarna 2 342 centner och de stora spelen ända
till 2 390 centner. Det faller af sig sjelft, att alla
ett fartygs vanliga inrättningar om bord på Great
eastern blifvit betydligt förändrade. För utdelande
af befallningar till rormannen eller maskinisterna
är på det en åttondedels engelsk mil långa skeppet
språkröret naturligtvis ej tillfyllestgörande;
här måste man taga sin tillflykt till telegrafin,
och vid dagsljus får en visartelegraf, nattetid
färgade ljus öfverföra kaptenens befallningar.
Aktieegarna voro emellertid alldeles icke nöjda
med jätteskeppet. De ständiga reparationerna
och den dermed förenade tidsförlusten gjorde
great-easternbolaget nära bankrutt. Sin glansperiod
upplefde ångaren, då han 1866 lyckligen nedlade den
atlantiska telegrafkabeln, hvarefter en ny reparation
blef af nöden, som uppslukade millioner. Great eastern
inreddes för 3 000 passagerare och försågs med en ny
matsal, 143 fot lång och 25 fot bred, i hvilken 500
personer samtidigt skulle kunna äta. Så utrustadt,
besörjde jätteskeppet under verldsutställningen 1867
trafiken mellan Nordamerika och Havre. Men äfven här
gjorde det dåliga affärer och användes nu åter sedan
1870 för kabelutläggningar. Great eastern kom för
tidigt till verlden, det är dess enda fel, ty med
den ökade samfärdseln måste äfven jätteångarens tid
en gång komma.
Förbättringar i segelfarten. Under den raska
utveckling, ångbåtsbyggeriet sålunda tog, har det
gamla goda segelfartyget ingalunda stått stilla. Det
har arbetat sig upp så mycket möjligt var och nått
en fulländning, värdig det nittonde århundradet. Den
billiga frakten på segelfartyg i jemförelse med
ångbåtarnas - vinden kostar ej som kolen penningar -
är en fördel, hvarifrån man ej så lätt afstår. Och
hvad hastigheten beträffar, har man häri redan nått
det yttersta genom riktigt begagnande af vind och
ström och förbättring i fartygens konstruktion. Äfven
bygnadsmaterialen ha till en del blifvit andra. Man
har segelskepp af jern och af indisk tek, tågverket
slås af stark manilahampa, och segelduk af bomull
börjar uttränga linneduken. Man har två fordringar
på ett segelfartyg: det måste ha godt utrymme och
vara god seglare. Dock låta dessa båda egenskaper
endast till en viss grad förena sig. Gemenligen medför
jernbygnaden betydlig vinst i utrymme och möjlighet
att åstadkomma dessa flytande kolosser, som kunna
lasta öfver 20 000 centner. Hvad åter snällseglingen
beträffar, stå de så kallade klipperskeppen högst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
