Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskapliga sjöexpeditioner i det nittonde århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grönland, från Spetsbergen, från hafvet kring Novaja
semlja, från Berings sund skjuta dessa zigzaglinier
upp allt högre mot norden. Det går ej fort, men
vetenskapen har ej brådt om. Här, som öfver allt
eljest, bygger han på erfarenheten, och erfarenheten
behöfver tid. Han tror en tid på ett öppet
polarhaf och söker nu med seglet och ångan bryta sig
väg. Lyckan ler mot den oförskräckte polarfararen och
lockar honom allt högre upp, men endast för att gäckas
med honom. Der han i går sett öppen sjö, finner han i
dag en obeveklig isbarrier. Under hårda erfarenheter
lär han sig fruktlösheten af försöken att endast med
dessa medel tränga sig fram. Redan förut har slädens
och isbåtens hjelp måst anlitas. De tillgripas nu
åter, och menniskans muskelkraft understödjes af
dessa latituders dragare, hunden och renen. Öfver
kaotiska isfält, der hela polarverlden tyckes ligga
som slagen i bitar, går nu vägen. Farorna äro stora,
modiga hjertan kräfva de, men framåt går det, och nya,
allt mera framskjutna operationsbaser vinnas.
Från forna dagars skilja sig dessa polarresor
äfven derigenom, att de ej blott gå ut på att
komma polen så nära som möjligt, utan äfven att
vetenskapligt utforska dessa obekanta verldstrakter,
haf så väl som land. En verklig guldgrufva ha de ock
i detta hänseende visat sig vara, och några af de
intressantaste bladen i vår jords historia ha genom
dem vunnit en rik belysning.
Äfven frågan om nordostpassagen har under de senaste
åren blifvit upptagen till ny pröfning och, som
vi längre ned skola se, ledt till resultat, hvilka
för verldshandeln ha en helt annan betydelse än de,
som försöken att finna en väg i nordvest gifvit.
Redan i århundradets början hade den berömde
engelske polarfararen William Scoresby under sina
många fångstresor till hafvet mellan Grönland
och Spetsbergen samlat en mängd högst värdefulla
iakttagelser. De egentliga för vetenskapliga ändamål
utrustade expeditionerna till Ishafvet kunna dock
först räknas från de färder, som John Ross och Parry
1818 och de närmast följande åren företogo till
Nordamerikas arktiska kuster. Båda, men i synnerhet
den senare, ha gifvit rika bidrag till vår kännedom
om dessa höga latituder. Under flera resor 1819–1825
framträngde Parry genom Lancaster- och Furysunden
samt upptäckte den stora arkipelag, som utbreder
sig mellan Grönland och Amerikas fasta land, hvars
kusttrakter samtidigt utforskades af Franklin. Eggad
af Parrys framgångar, gjorde Ross, åtföljd af sin
lika berömde brorson James Ross, 1829 en ny resa till
samma trakter, hvarunder de på halfön Boothia funno
den magnetiska nordpolen. Till denna tid höra äfven
de vigtiga slädresor utmed östra Sibiriens kuster och
norrut i Ishafvet, som utfördes af Wrangel 1820–1824,
de spetsbergsresor, som 1818 gjordes af Buchan och
Franklin, 1823 af Sabine och Clavering, 1827 af Parry
och 1838 af den franska nordpolsexpeditionen med
Recherche, hvari äfven svenska vetenskapsmän deltogo.
Det södra polarhafvet blef nu äfven föremål för
en berömd forskningsresa, men visade sig, om
möjligt, ännu ogästvänligare. James Ross, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
